CP-Clever and pretty

Bort med funktionshinderråden!

2012-01-30T10:28:00.000+01:00

Vi pratar ofta om hur vi vill bli inkluderade i samhället. Samtidigt samlar vi oss i olika typer av "smågetton". Här i Göteborg har vi t ex Dahlheimers hus. En annan typ av "gettobildningar" är våra funktionshinderråd där vi sitter och gullar med stadens tjänstemän. Är det inte dags att sluta med att sitta med i olika organ som ändå inte vill ha oss där? Jag har funderat på om vi inte istället borde slåss för att skapa mångfaldsråd där alla grupper som omfattas av diskrimineringslagstiftningen finns representerade. Vi borde där ha ungefär 20% av platserna. Människor med utländsk bakgrund borde ha en majoritet av platserna. Flator och bögar bör också vara representerade.

Genom att slåss för att vara en del av mångfalden, så kanske vi kommer ur den politiska "våta filt" som funktionshinderpolitiken utgör.

DHR måste lyssna och agera för att få medlemmar

2011-10-10T11:44:00.000+02:00

DHR måste bli glasklara Vi agerar utifrån våra medlemmars berättelser som vi tar på allvar Det är dessa berättelser vi gör rättighetspolitik av. Hos DHR blir du som medlem hörd och blir mött med respekt. Utan medlemmar inget DHR och utan medlemmarnas berättelser/erfarenheter ingen rättighetspolitik

Det finns några debatter i Sht Svensk handikapptidskrift som är värda att notera Det är dels den debatt om medlemsvärvning som två funktionshinderforskare från Göteborg drog igång om hur vida lotter bör vara det främsta dragplåstret för att värva medlemmar för en funktionshinderorganisation. En annan debatt är den debatt om medlemsavgiften för dhr där han föreslår att organisationerna skulle göra sig av med sin personal för att minska behovet av intäkter från medlemmarna. Sant är att medlemsavgiften i DHR är för hög med tanke på att våra medlemmar till stor del tillhör fattigare delen av Sverige med en drygt 60% arbetslöshet och en inkomst som ligger under en medelinkomst från A-kassan. Ska våra presumtiva medlemmar tycka att det är värt att gå med i DHR måste vi ha något att erbjuda som går långt utöver en lott om jag värvar en medlem. Medlemskapet måste ge ett mervärde som är större än den uppoffring som avgiften faktiskt innebär för många medlemmar

Man värvar inga medlemmar genom lotter och man värvar inga medlemmar genom att försämra resurserna att bedriva verksamhet. DHR måste vara glasklart vårt uppdrag är att tillvarata och synliggöra rättigheter för människor med nedsatt rörelseförmåga måste vara glasklart. Detta uppdrag gäller dig som har en rörelsenedsättning oavsett hur ditt liv ser ut i övrigt. Sitter du på kåken och inte kan delta i kurser och andra aktiviteter på grund av din rörelsenedsättning så ska du veta att du har DHR bakom ryggen. Samma sak om du är 80 och inte kan komma ut och handla för att du inte kan få hjälp från hemtjänsten då måste DHR finnas där för dig också. Ibland är inte våra liv så där väldigt prydliga, ibland är vi kriminella, gamla dementa, eller också kanske vi är mitt i livet och känner att vi gång på gång kör huvudet i en cementvägg på grund av att ”makten” skiter i oss Var och hos vilka kan jag få bli mött med respekt och allvar. Var blir vår berättelse tagen på allvar. Jag hoppas att DHR tar våra berättelser på allvar och att vi medlemmar tillsammans kanaliserar dem vidare i ett rättighetspolitiskt arbete.

DHR Göteborgsavdelningen en rättighetspolitisk förening

2011-10-09T12:13:00.001+02:00

Maria Johansson

DHR:s hövding

DHR är en rättighetspolitisk organisation slog DHR Göteborgsavdelningen fast vid en kurs förra helgen. DHR:s förbundsordförande prövade begreppet rättighetspolitik istället för intressepolitik på oss och vi och vi tände direkt för vi kom vi fram till att vi inte en intresseorganisation som t.ex. Sveriges kommuner och landsting utan en människorättsorganisation som kämpar för våra juridiska och moraliska rättigheter. Ser vi inte den skillnaden så är det lätt att vi börjar se oss som offer. Vi såg också att begrepp som mod och rättighetspolitik går ihop. Lika väl som att många av oss är trötta på begrepp som ett gott bemötande när det enda vi egentligen vill ha är respekt. På Västerhav kändes det som vi kom närmare varandra och började våga närma oss frågor som politik mod ansvar och moral och hur vi ska stötta varandra för att nå fram till ett jämlikt samhälle.

Ett stort tack till Jonas Franksson, Veronica Svensk, och Maria Johansson för en spännande helg och tack till DHR-Göteborgsavdelningen och deras stiftelser som gjorde helgen möjlig att genomföra. Det ska bli

Jonas Franksson och Veronica Svensk

X hövdingar i Unga rörelsehindrade

Nästa helg är repskapet samlat bl.a. för att se förslag till ny idé och målskrift hoppas att man då också har möjlighet att föra en lika spänstig ideologisk diskussion som vi fick göra på Västerhav.

Man är ju inte sjuk bara för att man sitter i rullstol

2011-10-08T11:53:00.001+02:00

Jag åkte med en färdtjänstchauför här om dagen, och han sa till min förvåning, man behöver ju inte vara sjuk för att man sitter i rullstol. Jag blev glad i hela kroppen. Tänk en helt vilt främmande människa som förstod detta enkla att jag inte är sjuk för att jag sitter i rullstol. Att rullstolen i säg inte gör mig särskilt speciell utan bara är ett sätt för mig att ta mig fram. Den gör mig varken gladare eller ledsnare än jag vore utan den. Om man inte kan gå är det helt enkelt väldigt mycket enklare att ta sig fram.

Detta med att leva med ett sjukdomsstigma är ett elände inte nog med att omgivningen ser oss som sjuka och orkeslösa utan vi ser oss ofta så ockspå, me incloded

Detta med att man får sjukdomsstämpel på sig som rullstolsanvändare är tydligt i hela funktionshindersvängen. Assistansen handhas av försäkringskassan som har hand om sjukskrivningar och sjukersättningar. Våra hjälpmedel skrivs ut som en del av hälso och sjukvårdslagen som också har hand om sjukvård.

Att vi som behöver hjälpmedel för att ta sig fram får automatiskt ett sjukdomsstigma på oss ett sjukdomsstigma som vi själva också gärna sätter på oss

Sociala medier bara för en snabb elit

2011-09-08T10:50:00.009+02:00

Emanuel Karlsten är en kille jag beundrar mycket, vid sidan av Mymlan Miriamsdotter anser jag honom vara en av de bästa vad gäller insikter och reflektion kring sociala medier. Båda förfäktar de sociala mediernas förtjänster, och visst jag håller med. Det är ingen tvekan om att de sociala plattformar som skapats på nätet har ökat tillgängligheten på nätet och jag tror att begåvade skribenter har lättare att komma fram. På detta sätt har de sociala medierna ökat tillgängligheten till debatten. Man kan göra sig hörd och väcka uppmärksamhet i media även utan kontakter och inflytande, under förutsättning att man har förmågan att skriva på ett sätt så att texten når fram.

Det som är det stora problemet är att man inte behöver begåvning för att slå igenom i mediabruset man behöver också vara snabb. Där kommer min brist, jag behöver tid att tänka och fila på en text för att den ska bli bra. Den tiden har man inte i de sociala medierna bloggdebatt, twitter, och facebook kan man inte vara eftertänksam och långsam När jag skriver är jag ganska långsam till min natur. Min funktionsnedsättning sätter också ner min hastighet vesäntligt gör det mig till en omöjlig aktör i socala medier?

Från patient till forskare

2011-08-22T13:12:00.010+02:00

Människor med funktionsnedsättningar behöver bli mer inblandande i funktionshinderforskningen menar Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson funktionshinderforskare från instuitionen för socialt arbete, Göteborgs universitet i en debattartikel i GT/Exsperessen. De tar WHO:s rapport kring funktionsnedsättningar som utgångspunkt.

Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson vid institutionen för socialt arbete Göteborgs universitet

Tydligen ger rapporten vid hand att vi har dålig kunskap om vår hälsa och vilka sociala faktorer som spelar in i hur t.ex. hälsan påverkas. De manar att forskarna att släppa in oss i hela forskningsprocessen. Jag kan inte mer än att hålla med. Jag är själv inte forskare men jag har arbetat forskningsinriktat i många år och jag ser hur viktigt det är att vi med egen erfarenhet av att leva med funktionsnedsättningar är med och skapar forskning. Just i socialt arbete som Larsson/Lundälv kommer från har till och från gjort ansatser att närma sig oss som lever med funktionsnedsättningar och våra organisationer. Men var finns just hälso och sjukvårdsforskningen där är vi fortfarande bara med som forskningsobjekt i undersökningar och inte med i själva processen.

Hälso och sjukvården är ju fortfarande ju fortfarande ett hierarkiskt system med Läkarna i toppen, Paramedicinarna i mitten och patienterna i botten. I Nordeuropeiska traditionen finns inte heller traditionen av att jobba med förebilder som det gör i den Nordamerikanska traditionen. I Sverige är en patient alltid en patient och en patient är alltid ett objekt för sjukvårdens insatser. Att se patienten som ett subjekt svär mot svensk sjukvårdstradition. Både hälso och sjukvårdsforskningen och patientorganisationerna måste riva pyramiderna i hälso och sjukvårdsforskningen om Sverige ska ha en chans att ligga i internationell framkant.

Älskade Skrutt är död

2011-07-21T18:14:00.003+02:00

Marguerite i sängen med Marianne vid sin sida

Marguerite Ågren av mig och många andra kallad för Skrutt är död. Jag kommer att sakna detta Nej nu är det Katastrof Håkan Hjälp och hennes försök att spela oskyldig blondin bakom sina mörka lockar. Nä tror du det. Vår historia går långt tillbaka ända till 69 så vid sidan av Lars Mullback är hon den som känt mig längst av alla mina vänner. Om det var någon som jag kände mig jämbördig med när jag var liten så var det Marguerite, Vi pratade lika mycket Gillade drama och dramatik och att stå i centrum lika mycket. MargueFörväntningarna mycket begåvad sångerska och vi kunde jobba (leka) tillsammans där hon var den stora sångerskan och jag var impressario och presentatör. Ett minne jag har är hur skrutt sjöng Taube utklädd till Carmencita och jag var programledare utklädd till någon ur Tusen och en Natt. Jag var helt säker på att hon skulle bli en stor sångerska och hon var lika övertygad att jag skulle bli stor politiker. Förväntningarna kom på skam, än i dag vet jag inte varför när det gäller Marguerite för hennes röst var benådad av Gud.

Även om vi under korta perioder tappade kontakt med varandra både som barn och som vuxna så fanns vi i varandras liv. En dag jag tror att jag bodde i Göteborg och hon i Linköping eller Helsingborg ringde hon mig och sa Nu är det kokta fläsket stekt de vill inte ge mig mina timmar. Hon faxade till mig beslutet och jag skrev ett överklagande eller rättare sagt ett tal som hon skulle kunna använda i rättssalen, sedan sa jag till henne ta det lugnt nu och då svarade hon det klarar jag inte. Då rådde jag henne att ta en stesolid. Hur vida hon gjorde detsamma eller inte vet jag inte även om hon sa att hon gjorde det. För Marguerite var en kvinna med två rävar alla bakom varje öra.

Älskade Skrutt vad jag kommer att sakna dig. Nu sitter du säkert och sjunger tillsammans med din mormor och väntar på oss andra. Jag kommer så småningom men där du är nu behöver du ingen impressario för att nå fram till de främstas öron sång vänta med att höra Nu är det kokta fläsket stekt Håkan

Samma krymplingsskräck då som nu

2011-07-05T13:23:00.001+02:00

Bild: Tori min älskling

Jag är femtio år och man kan säga att mitt liv har kantats av flera viktiga reformer funktionshinder politiska reformer. Tre reformer utmärker sig som extra viktiga.1963 - Införande om skyldighet för kommunerna att anordna grundskola för elever med funktionsnedsättningar. 1969 Införande om fysisk tillgänglighet i bygglagstiftningen. 1994 Införandet av LSS och LaSS.

1963 fastslogs alltså dels att vi var kommuninvånare, dels att vi är bildningsbara. 1969 blev vi synliggjorda som en grupp medborgare med rätt att röra oss i det offentliga rummet och 1996 blev vi myndiga att själva fatta beslut kring vår egen kropp. Vår rätt till personlig inig

Bild: Min vän Anna öppnar födelsedagspresenterna med hjälp av min gudson

I Lördags var jag hos min vän Anna H på födelsedagskalas och där var vi ett gäng cripp alla de andra var yngre än vad jag är. Och vad pratades det om jo riksgymnasierna. Alla var upprörda över den dåliga förberedelse riksgymnasiet är för livet utanför. Exakt samma diskussion som vi som gått på den gamla tidens institutioner, Bräcke Östergård, Folke Bernadotte, Norrbacka och de andra som fanns.

Bild: Annas vän Malin ger inte mycket för riksgymnasierna

Enda skillnaden var att vi gamlingar for mest illa av internatet och en undermålig skola som inte trodde oss omnågon prestationsförmåga, medan 70 och 80-talisterna morrade över ett riksgymnasium där skola och habilitering inte förbereder för vuxenlivets krav på studier och arbete. Det skrämmer mig lite. Har attityderna inte förändrats något mer på femtio år? Vad kommer det sig och vad kan vi göra åt denna krymplingsnoja hos professionen och föresten grattis Anna och tack för goda tårtbitar och en trevlig eftermiddag

Tystnadens politik

2011-07-02T17:01:00.001+02:00

Två av mina forskarvänner Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson båda aktiva vid institutionen för socialt arbete är medförfattare i en debattartikel om socialarbetarnas tystnad i samhällsdebatten. artikeln är publicerad i föreningen mot alkohol och narkotikas tidskrift och i socionomen. Du läser artikeln här. Det är ett väldigt bra inlägg men jag vill fördjupa den med lite reflektioner. Artikeln är väldigt välskriven men slutar i ett konstaterande att det är ett fattigdomsbevis i ett samhälle när dess socialarbetare som är de som kommer närmast dem som vi traditionellt kallar för "de svaga" i samhället" Jag har funderat mycket på denna tystnad eftersom jag både identifierar mig själv som socialarbetare och som klient till socialarbetaren.

I hela mitt arbetsliv har jag pendlat mellan den ideella och den offentliga sektorn och jag tycker mig se två helt olika synsätt från i den ideella sektorn och från den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn strävar bort från offentligheten medan den ideella sektorn kämpar för att finnas i det offentliga rummet.

I Göteborg kan jag nästan sätta datum på när tystnadens politik genomdrevs. Det skedde någon gång under 1995. Stora sparkrav drevs igenom och ansvaret för dessa sparkrav lades i första hand på de olika stadsdelsnämnderna. Från då till nu har vi genomlevt ett antal besparingskrav och politiska skandaler. Mutor och anklagelser om sexuella trakasserier gör att förvaltningarna slöt sig ännu mer. I det projekt jag arbetar med och som vi haft glädjen av att ha Jörgen och Per-Olof som inspiratörer kan vi se en rädsla eller stress hos våra projektdeltagare som känner sig fientligt bemötta av myndigheter de kommer i kontakt med i sitt dagliga liv. Jag ser detta som en del av samma fenomen som tystnadens politik.

Mette Järvsen min modiga första chef i Göteborgs stad

I den ideella sektorn finns däremot gott om socialarbetare som i stället söker offentligheten. Vad kan det komma sig att socialarbetaren som arbetar för den ideella sektorn är modigare när det gäller att ta debatten. Det finns inte något enkelt svar på detta då bägge sektorerna i realiteten finansieras via skattemedel.

När jag gick grundkurserna i socialt arbete jobbade vi mycket med begrepp som den dolda disciplineringen. Vad kan vi gamla socialarbetare göra kanske tillsammans med universitetsvärlden för att föra denna diskussion och gjuta mod i varandra. Jag riktigt längtar att gå tillsammans med mina yrkesbröder och systrar från arbetsförmedlingen och försäkringskassan på barrikaderna för en humanare social och arbetsmarknadspolitik.

Assistans etik och delaktighet - länge leve den individuella kollektivismen

2011-06-23T17:21:00.007+02:00

Den personliga assistansen är personlig individuell och kollektiv och har samhällsekonomiskt varit en socialpolitisk vinstlott

Jag satt och snackade med en kompis om integritet och personlig assistans. - Vi berättade om hur vi själva gjorde. Jag berättade om mitt och hustruns "hem i hemmet". Hon berättade om det förbjudna rummet där ingen assistent får gå in utan att hon är närvarande. Jag tycker att det är spännande detta med hur olika assistansen ser ut från berättigad till berättigad. För vissa är det just detta med att ha ett hem i hemmet som är det viktiga. För andra kan det vara att alltid vara med över a
llt. T.ex. att alltid vara med och öppna dörren. Medan jag t.ex. är mer känslig om assistenten lägger sig i mina relationer, t.ex. deltar i samtal mellan mig och mina vänner.

Just detta med att assistansen är så individuell från brukare till brukare tycker jag visar på hur väl assistansen generellt sett fungerar. Trots avslöjanden om missbruk måste man säga att det är en av de mer lyckade socialpolitiska greppen under den senaste 20 års perioden. Det som skiljer assistansen från andra socialpolitiska reformer är att så mycket inflytande har lämnats till den enskilde brukaren. Den enskilde får bestämma vad vem och hur assistansen ska genomföras. Detta har i stort fungerat även om vi naturligtvis har sett avarter. Det mest spännande är att den verkligen blivit väldigt individuell. Jag har aldrig sett en person som har exakt samma organisation och förhållningssätt till sin assistans. Men man kan däremot se att fler med stora funktionshinder rör sig ute i samhället så delaktigheten har utan tvekan ökat. Jessica Smaalands bok Våga arbete visar i samma riktning delaktigheten har ökat. När man nu kommer att titta över assistansens kostnad måste vi verkligen hålla koll hur man räknar. Delaktighet har både en pluss och minus i en ekonomisk annalys

Att njuta arbete

2011-06-18T16:37:00.013+02:00

Jag trivs väldigt bra med mitt arbete och mina arbetskamrater. Men det som verkligen lyfter jobbet så är det själva projektet som jag arbetar med. Projektet arbetar med att förvandla vardagserfarenheter till intressepolitik. Under våren har vi fokuserat på temat arbete.

Bild ElinÅkesson Ledningsgruppen

Det som fått mig att flyga till jobbet är min underbara och helt fantastiska ledningsgrupp som projektet har och så våra grymma projektdeltagare som överträffar varandra. När jag försöker analysera vad det är som gör att projektet löper på så bra trots att jag som projektledare är en ganska medioker administratör så löper projektet på. Framgångsfaktorerna är dels att vi utan att vara så medvetna om det arbetar med s.k. kollektivt ledarskap, dels den transparens och gränsöverskridande nätverksarbete som är en av strategierna vi valt. Vad betyder då de här begreppen

Det kollektiva ledarskapet

Det kollektiva ledarskapet. Vi i ledningsgruppen leder projektet tillsammans, tvärt emot en del projektteori är ledningsgruppen djupt engagerade i processen med att genomföra projektet. Vi vandrar tillsammans mellan ett genomförandeperspektiv och ett analysperspektiv. Det är klart att jag som projektledare har en roll i att leda projektet. Men för mig är ledningsuppdraget mest att ta ett använda ett handledarperspektiv och få både ledningsgruppen och projektdeltagarna att känna att de är identifierade "sedda" och att de själva ser sina erfarenheter men framför allt är att tillsammans med ledningsgruppen och projektarbetet löper och vara uppmärksam om det gnisslar någon stans och använda lämpligt smörjmedel. Jag försöker om möjligt vara den ständige reservaren som kan hoppa in om någon inte klarar av att göra sin del.

Intern och extern transparens

Intern transperens

Både inom projektet och gentemot DHR som huvudman tillämpar vi transparens Inom projektet får deltagarna tillgång till all dokumentation bortsett från ledningsgruppens minnesanteckningar Projektdeltagarna är med och redigerar minnesanteckningarna och diskuterar vilka slutsatser vi ska dra av dokumentationen. Hela projektet går ut på att deltagarna i realiteten ska känna att deras enskilda kunskap och erfarenhet också är en del av en kollektiv erfarenhet. Därför påverkar man projektet genom individuella erfarenheter som sedan blir kollektiva slutsatser. Genomgången av dokumentationen och de undersökningar som genomförs redovisas kollektivt och redigeras gemensamt på detta sätt skapas en intern transparens

All dokumentation finns också tillgänglig för vår huvudmans styrelse. Projektet finns också närvarande på styrelsemöten. detta skulle man kalla för en utökad interntransparens.

Extern transperens

Det som som jag upplever som svårt är den externa transperensen För utåt till andra intresserade aktörer har vi inte hittat ett sätt att driva genomsiktligheten så långt som vi vill, men det är svårt om vi ska skapa en trygghet och respekt för den personliga integriteten

Vi har dock hållit hela projektet öppet för forskare på institutionen för socialt arbete som vi vet har en

Bild Emma R. Lundström

Ledmomgsgruppen

yrkesetik att hålla sig till. Men egentligen skulle i alla fall jag vilja driva transperensen längre.

Bild: Linda Karlsson

Ledningsgruppen

Gränsöverskridande nätverksarbete

Tidigare har jag skrivit om att vi har forskare knutna till oss Detta samarbete har uppstått spontant genom gränsöverskridande nätverksarbete som projektet haft som en medveten hållning ett nätverksarbete som berört etnicitet RFSL Forskarvärlden Målet är att vi hittar gemensamma arenor där vi kan dra nytta av varandra.

Funktionsrörelsen måste arbeta mycket mer för att samverka med aktörer utanför röreksen framför allt med andra MR organisationer Vi i "Din erfarenhet Vår politik har absolut inte nått ända fram men vi försöker. Hoppas bara att fler hänger på.

Bild: Krister Frank

Ledningsgruppen

HBTQ rörelsen och DHR

2011-06-06T18:36:00.003+02:00

Det här är av de mest spännande veckoslut jag har haft. Först en tillgänglighetsmarsch som slog alla rekord-Det verkar som om Stockholmsdemonstranter åkt till Göteborg. Inte så konstigt Göteborg har ju Sveriges tillgängligaste kollektivtrafik. DHR Stockholm måste spotta upp sig.:)

Vi kände också ett ovärderligt stöd från HBTQ aktivister som tog en paus i sin festival för att gå marschen.

Dagen efter så var vi ett gäng från DHR som gick i HBTQ paraden Mycket varmt och en härlig stämning. Såg många krymplingar som gick paraden men som mig veterligen inte är med i vår rörelse. Man undrar om det är lätt eller svårt för HBTQ personer att känna sig hemma i DHR.

En annan sak jag tänker mycket på är hur mycket vi som människor definierar oss utifrån vår funktionsnedsättning i stället för vår funktionsförmåga, och hur mycket vi definieras utifrån vårt kön.

Kön ska här inte blandas i hop med sexuallitet. Vi är i hög grad fortfarande sedda som asexuella människor. Det framkommer tydligt i både Veronica Svensks bok och i det arbete som Utopia här i Göteborg gör tillsammans med föreningen Grunden.

Göteborg en tillgänglighetsmarsch i regnbågens alla färger

2011-06-04T22:06:00.008+02:00

I dag har det mullrat i Göteborg när krymplingar normater, bögar flator transor gick en tillsammans gick tillgänglighetsmarschen

Vi krävde en diskrimineringslag värd namnet

Tillgänglighet på kommunala fritidsanläggningar

En fysiskt användbar sjukvård

En tillgänglig spårtrafik även under julen

I morgon går jag regnbågspromenaden Vilka gör mig sällskap på regnbågsfestival.

En krymplings vardag

2011-06-03T19:15:00.004+02:00

Jag var i dag på ett samtal på regnbågsfestivalen om Cripp Arrangör var utopia och Samtalsledare var Pia Emanuelsson.

Det var ett härligt gäng aktivister både från vår rörelse men framför allt en brokad av aktivister som alla sökte former för en samverkan över gränserna. Insikten var stor.

En intressant samtalstråd var över vilka begrepp . Erik Ljungberg uttalade att han själv hade svårt att veta vad han vill kalla sig, Begreppet funkis tycker han lät pubertalt Även begreppet funktionsnedsättning och funktionshinder ifrågasattes.

Någon hakade på med Cripp och andra med begrepp som normater. Cripp översatt från engelskan blir ju krympling

Många drog fram likheter mellan oss inom rörelselsen och hbtqrörelsen. De tog sig ur diagnosträsket 79 Vi sitter nästan djupare i det nu än vi gjorde 1980. Genom WHO:s diffinition har medicinarna än en gång tillåtits definiera oss. Jag är starkt betänkt att byta namn på bloggen till det ni ser i rubriken. Vad tycker ni kära läsare.

Debatt om arbetsmarknad och myndighetsrädsla

2011-04-28T17:56:00.002+02:00

På nätet ligger just nu en artikel om myndighetsrädsla som är ett resultat av ett samarbete mellan DHR Göteborg och två forskare från institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet. Jörgen Lundälv och Per-Olof Larsson

I det projekt vi söker finansiering har vi i DHR Göteborg försökt att vända på kuttingen och bjuda in forskarna till oss i stället för att de ska söka upp oss. Myndighetsrädsla är det första tema som vi gemensamt har börjat gräva i tillsammans.

Det är en intressant process både för oss och forskarna att finna vägar för att hitta vägar till forskningsfrågor som är relevanta både för oss som lever med rörelsenedsättningar och för universitetsfolket. Vi tittar just nu på begrepp och företeelser som utförsäkring, myndighetsrädsla, lönebidrag, fas 3.

Det är spännande

Vilken kvinnosyn har Philblad

2011-04-01T16:47:00.010+02:00

På politikerbloggen ser man detta bildmontage av Åsa Romson och Gustav Fridolin. Man brukar säga att en bild säger mer än 1000 ord om man nu tittar på bilden av de föreslagna personerna till språkrör för Miljöpartiet, kan man undra vad Anders Pihlblad har för kvinnosyn Åsa Romson infälld bredvid en solbränd och leende Gustav Fredolin i full aktion. Man kan fråga sig vad Pihlblad menar med att publicera en sådant här collage. Menar han att Romson är en medioker politiker som finns där bara för att stadgarna ser sådana ut eller menar han att hon är ett påhäng för en ung fräsch man i karriären. Den värsta men ändå troligaste förklaringen är att det är omedvetna attityder som har spelat Anders ett spratt

Habbsvenska: Sängsortering eller positionering

2011-03-24T19:01:00.008+01:00

I dag har jag haft jätte trevligt besök från vuxenhab. Deras syfte med besöket var sängsortering som är det ålderdomliga uttryck som min sjukgymnast eller som min yngre arbetsteraput väljer att kalla det positionering.

Bildtext: Jag ligger sortering

Saken är nämligen den att efter en på många sätt misslyckad operation så har jag ont när jag ligger på sidan. Målet med övningen var helt enkelt att hjälpa mig hitta ett smärtfritt sätt att ligga på sidan. Med hjälp av ett täcke så tror jag man lyckades tack så mycket mina vuxenhabbresurser

Bildtext; Jenny och Lillemor sorterar

mig

Kärlekens vardagsmödor

2011-03-10T16:57:00.005+01:00

Jag har varit gift med Tori sedan den 31/12 - 1993. Det har varit svåra lätta fantastiska hemska lyckliga år. Det som är häftigt är att kärleken växt sig starkare och starkare för varje för varje kris. Att på ett sätt vara i varandras andning. På ett sätt växa genom att leva i varandras liv och personligheter och se den andres utveckling.

Säger jag att livet har varit lätt och en dans på rosor nej absolut inte

Det är inte genom de lugna perioderna man lär sig Det är genom att finnas till för den andre när man trampar på

en taggig kaktus. Genom att känna den enes smärta lär man sig förstå sin egen smärta.

Det är också genom Toris glädje

jag allt oftare finner finner min egen.

Det är genom mitt lugn

hon hittar till sin egen lugna vrå.

Genom hennes vrede

känner jag adrenalinet forsa genom egna ådror.

Vreden kan vara

materiell

existentiell

men inte

formell

Genom

glädjen

smärtan

lusten

livet är vi

sammanväxta

till en slags kärlek

Främlingsfientligheten frodas när fattigdomen sprider sig

2011-03-03T18:41:00.012+01:00

Jag är väldigt upprörd över hur regeringen har två tredjedelssamhället som politisk strategi. Det är inte bara en upprörande cynism utan också samhällsfarligt att lämna en tredjedel av medborgarna utanför välfärdssamhället. Det blev väldigt tydligt för mig i dag.

Fas 3 i praktiken

I det projekt jag arbetar för "Din erfarenhet - Vår politik" försöker DHR Göteborgsavdelningen att knyta i hop medlemmarnas vardagserfarenheter med att leva med rörelsenedsättmingargar med med vårt intressepolitiska arbete. Just nu arbetar vi med temat arbete och jag får då kontakt med unga vuxna med som håller på att bli eller har blivit av med sin aktivitetsersättning och kommer direkt in i fas tre. Jag hade jag tex. kontakt med en ung person som gör praktik. personen måste hela tiden finnas till hands ifall arbetsförmedlingen har någon plats. Hon har MS och det är naturligtvis svårt att inte veta var och när har ett funktionsnedsättning som MS där dagsformen kan skifta från ena dagen till den andra. Fylld av detta samtal slutade jag dagen för att ta fardtjänsten hem.

En trevlig och serviceinriktad chaufför mötte upp mig och vi kom i samspråk kring hur olika det kan se ut för människor här i värden. Jag berättade om min dag på jobbet och hur upprörd jag känner mig över att unga människor i praktiken lämnas utanför välfärdssamhället.

Rasism och fattigdom

Då svarade mig färdtjänstföraren att om de hade varit invandrare hade de fått hur mycket bidrag som helst. Han berättade om hur han körde äldre personer som var hade det väldigt dåligt ekonomiskt, och sa sig då inte förstå hur vi kunde försörja en massa invandrare som bara fick en massa bidrag.

Jag blev helt tyst. Både av förarens arroganta okunskap + att han vågade ge uttryck för sådana åsikter framför mig en kund. För det första blir i detta nu massor av unga människor av utländsk härkomst lika effektivt svikna av välfärdssamhället som unga människor med funktionsnedsättningar, man skulle kunna säga att det för många med invandrade föräldrar är ett funktionshinder att ha fel etnisk bakgrund.

För det andra kan man fundera över hur en förare som gått på en så farlig modern vandringsmyt har för attityd till människor med annan etnisk och nationell bakgrund än hans egen och som också råkar vara färdtjänstresenärer.

Om vårt projekt får fortsätt finansiering räknar vi med att kunna dra igång ett tema kring etnicitet och rörelsenedsättningar. Kan vi då lyckas spräcka en och annan myt hos t.ex. färdtjänstförare så vore mycket vunnet. Kanske borde regeringen också försöka spräcka myten om att invandrare kostar mer än andra fattiga här i Sverige.

Jag tror att det börjar bli dags att starta upp en modernare version av "rör inte min kompis" Kanske med något om att tre tredjedelar skall leva.

ICF väcker tankar

2011-03-02T23:33:00.006+01:00

ICF är ett klassificeringsinstrument som försöker närma sig detta med en funktionsnedsättning från två håll, nämligen den fysiska nedsättningen och den sociala och psykologiska miljön vi lever i. Detta gör att man försöker kartlägga både de individuella som de miljömässiga aspekterna av att leva med en funktionsnedsättning.

Jag tycker att ni ska läsa mitt förra inlägg om ICF men framför allt Stinas kommentar. Tack Stina.

Jag förstår också att intentionerna är goda. Många av de som satt i socialstyrelsens grupp för att göra den svenska översättningen av dokumentet är välrenomerade och bra människor från professionen så tex. Professor Gunnar Grimby som jag har både klinisk patienterfarenhet av och som jag känner som en av de absolut bästa habbläkare jag haft. Jag har också samarbetat med honom på läkarutbildningen här i Göteborg.

Men faktum kvarstår att den kompetens som människor med funktionsnedsättning har, helt saknas i arbetet med den svenska översättningen och till stor del också i WHO:s utvecklingsarbete av ICF. Jag vet att DPI och antagligen RI har givit instrumentet sin välsignelse men jag tycker fortfarande att ICF är på tok för individorienterat och de delar som är miljöorienterade är för svaga. Om sammansättningen av den svenska översättningsgruppen speglar samansättningen av de som arbetade med ICF åt WHO är detta inte så underligt För av de som var inblandade fanns en sociolog Sonia Kaley von Stockom resten är ett gäng medicinare och möjligen paramedicinare med en individuell behandlingssyn. Det är denna obalans jag vänder mig mot plus att jag ingenstans har sett några som helst inblandning av våra erfarenheter.

Så Stina nog har jag förstått. Det innebär inte att jag gillar det jag förstått Även om man har bollen framför tån behöver man inte gilla bollen,

DPI Disabled people International en organisation som i första hand är av organisation med direkterfarenhet av funktionsnedsättningar

RI Rehablitation Internationel är i första hand en för organisation som kämpar för vår sak utifrån sin yrkeserfarenhet av att hjälpa och stödja oss

Vem definierar mitt liv eller funktionshinder våra dagars invalid

2011-02-28T19:09:00.005+01:00

Jörgen Lundälv forskare från institutionen för socialt arbete i Göteborg, håller på att skriva någon form av dokument om funktionshinderörelsens inställning till ICF. Vad är då ICF? ICF är ett sätt att klassificera oss med funktionsnedsättningar, som kommer från WHO. Detta instrument klassificerar våra fysiska, psykiska, neurologiska, sexuella, sociala och ekonomiska funktioner, enligt en matris. I detta kategoriseringsarbete krävs det också att man skiljer ut oss från resten av befolkningen och detta gör man genom att slopa begreppet handikapp och ersätta det med begreppet funktionshinder. På detta sätt tydliggör man att det som händer i relation med omgivningen är speciellt för oss med funktionsnedsättningar och inte är att blanda ihop med tex. den otillgänglighet som småbarnsföräldrar med barnvagn råkar ut för när de behöver åka med en otillgänglig spårvagn. På detta sätt missar vi en viktig möjlighet identifikation och generalisering För mig får nu begreppet funktionshinder att få stora likheter med det gamla begreppet vanför eller invalid. Naturligtvis med den skillnaden att funktionshinder inte tar sikte på någon särskild typ av funktionsnedsättning. Vad man kan fundera över är att funktionshinderrörelsen har köpt detta utan någon debatt. Ur ett nordiskt perspektiv kan jag inte se detta som något annat än en som en tillbakagång till exluderande begrepp som vanför eller invalid som utmönstrades dels för att de var exluderande och för individuallisrande. Men vi från funktionshinderrörelsen har köpt medicinarnas och myndigheternas perspektiv i gammal god tysk förvaltningstradition

Snart slår nyfattigdomen till för våra unga vuxna - Tänk om Maria Larsson

2011-02-27T16:41:00.008+01:00

Jag tror att nyfattigdomen kommer att sprida sig som en virvelvind bland de av oss som nu har aktivitetsstöd från försäkringskassan. För de flesta kommer att hamna i klorna på fas tre geschäftet. Läs Katrine Kielos utmärkta ledare här Med det nya regelverket så återstår bara socialbidrag enligt den av Maria Larsson bejublade socialtjänstlagen. Hur ska funkisrörelsen bli en relevant rörelse för de av våra medlemmar som knappast kommer att få täckning för en medlemsavgift via kommunernas socialkontor. Då kanske man kanske får spara in på kläder för att vara med i föreningen Då måste det finnas starka skäl att vara med och driva intressepolitiska frågor

Biskop Esbjörn från Värmlands stift beskriver i sin blogg hur man oftare och oftare måste gå in med kontantstöd från svenska kyrkans församlingar för att föräldrar ska ha råd att köpa julklappar till sina barn. Familjer är alltså beroende av välgörenhet för att kunna fira jul. Men hur går det med medlemskapet i olika föreningar kommer den möjligheten också att vara beroende av välgerenhet. Om Kalle ska få danslektioner, Lisa ska få kicka boll i föreningen eller Sarah ska kunna delta i Unga rörelsehindrades aktiviteter. Detta är en framtid som vi inte vill ha för våra medlemmar

Hur kommer livet att gestalta sig för de som haft aktivitetsersättning kommer de att få arbete eller kommer de att få leva ett helt liv på socialbidragsnorm. Detta måste vi förhålla oss till om vi ska vara trovärdiga och relevanta för våra unga vuxna medlemmar. Det handlar inte bara om att hitta ett sätt att kunna betala medlemsavgiften utan att behöva avstå från kläder. det handlar också om att reagera adekvat på den oro som många känner som blir av med ersättningar utan att få något likvärdigt i stället. Här måste vi tänka till inom dhr om vi menar allvar med delaktighet och handlingskraft, för har man inte råd med något då ger man nästan f-n i tillgängligheten delaktigheten sabbas ju ändå av att man inte har råd att leva.

Mona Sahlin sa i sitt sista linjetal att socialdemokraterna ändå har oss som väljare. Tänk om regeringen tänker på samma sätt, deras röster får vi ändå inte så buss på dem bort med sjukersättningarna och bort med assistansen. Då måste vi kunna säga Tänk om Maria Larsson

Att utnytja någon sexuellt är ok så länge tjejerna är på fyllan eller har en funktionsnedsättning

2011-02-26T17:41:00.012+01:00

Det är den signal som kom från hovrätten i södra Sverige i en dom om sexuellt utnyttjande och koppleri , där en intellektuellt funktionsnedsatt kvinna uppenbarligen inte blev trodd. Det hävdar i alla fall Ida Legnmark i ett utmärkt inlägg: "Sluta ursäkta sexuella övergrepp,"som handlar om vår förmåga att under vissa förutsättningar vara mer accepterande när det gäller sexuellt våld och utnyttjande om det gäller en kvinna med funktionsnedsättningar eller en kvinna som på andra sätt befinner sig utanför ramen. Hur länge ska vi anse att kvinnor behöver ta ansvar när män inte kan se skillnad mellan våld och sex.

Det här är ingen ny fråga, så länge som jag har varit vuxen inom funktionshinderrörelsen har det varit ett känt faktum att både män och kvinnor med funktionsnedsättningar som blivit utsätta för sexuella övergrepp har svårare att få sin sak prövad i domstol. Vågar sedan en åklagare väcka åtal så är det ännu svårare att få en rimlig dom till stånd. Detta gäller framför allt för personer som har sin funktionsnedsättning knutet till problem att uttrycka sig verbalt. De blir helt enkelt inte trodda

Jag undrar när vi inom funktionshinderörelsen ska börja våga prata om det här. Det borde vara eb stor fråga. Det handlar om så många oförlösta övergrepp och ingen vågar tala om det. Polis och åklagare har ju arbetat med kompetensutveckling när det gäller barn. När kan vi förvänta oss en liknande kompetensutveckling när det gäller bemötande och metodik omkring människor som på grund av funktionsnedsättning har svårt att uttrycka sig utan stöd eller hjälpmedel.

Liten bitch i rullstol är både le och pretty in pink

2011-02-24T21:00:00.010+01:00

Jag läste ett inlägg på från liten bitch i rulls

Bitchen är le på snön

Bitchen är trött på försäkringskassans sätt att bedöma personlig assistent

Bitchen är trött på kärlekens och erotikens osäkerhet

CP - Clever and Pretty svarar:

Jag är trött på kylan
Jag är trött på socialminister Maria Larsson som ostraffatkan håna oss från riksdagens talarstol genom att hänvisa dem som blir utan assistans till hemtjänst
Jag är trött på tidens spel med kärleken

Jag undrar förvånat vart erotikens drivkraft tagit vägen

Därför har jag inget att säga

2011-02-22T12:56:00.002+01:00

En liten skrivövning

I kväll skall jag på VSA - Föreningen Very Special Art och gå en skrivarkurs. Titeln på kvällens övning är ironisk. Därför har jag inget att säga.

Det har de sista veckorna rasat en debatt på media om journalisternas framtida roll. Oron har funnits kring om det kommer att finnas kvar någon journalistik och proffesionella journalister i framtiden. Jag förstår inte debatten. Journalister kommer nog även i framtiden att behövas. Kanske i ännu större grad än tidigare. Den roll som ligger under störst förändring är utgivarsidan. I dag är själva utgivningssidan inte särskillt kostnadskrävande utan problemet för utgivarna är att göra bra affärer på grund av jysta redaktioner. Bra texter som läses är det som i framtiden är det som kommer att dra annonsörer. Sökmotorer och sociala medier är ju det som snor annonsintekter men ju längre tid jag som aktör/kund lägger på mediaprodukten lägger i tid på produkten ju intresantare blir produkten för annonsören.

Nu till detta med att inte ha något att säga. Även en blogg är en produkt. För att den ska vara intresant är det viktigt att ha något att säga och gärna ha att säga ofta.

Jag som skriver mest om funkisfrågor ska altså för att bli läst ha något att säga om funkisfrågor varje dag och helst flera gånger om dagen.

Sedan räcker det inte med det utan jag skall också göra läsvärda inlägg så att andra tycker att det är kul och engagerande att läsa bloggen. Ja det är där som journalismen kommer in. Jag är dyslektiger och då gäller det verkligen att kunna skriva läsvärt så att mina bloggbrukarna ska tycka att det är värt att engagera sig på bloggen. Så hjälp vad gör jag om jag inte har något att säga

Kärlek en del av livets pussel

2011-02-16T00:33:00.006+01:00

DHRG:s nätverk livets pussel träffades i går i den långvariga och

vardagliga romantikens tecken

Maria Norberg Präst i Högsbo och långvarig medlem i DHR Göteborg gästade nätverket Livets pussel, i går för att prata om livslånga förhållanden. Maria menade att alla långvariga förhållanden måste bygga på kärlek, ömsesidighet och respekt för varandras egenheter.Ett 17 tal människor med rörelsenedsättningar hade mitt i den stress det innebär att få familjeliv jobb och funktionsnedsättningar att gå i hop, mött upp på Dahlheimers hus för att diskutera detta med att leva i "livslånga förhållanden. Som en av deltagarna sa:

- Kärlek intreserar mig.

Det kan bara vi andra som var med instämma i. Kärlek intresserar oss. Med hjälp av Marias inspirerande tankar gav vi varandra många fina tankar och funderingar. En helt vanlig vardagskväll med den långvariga kärleken i centrum

DHR måste få folk att kliva ur garderoben om vi ska överleva

2011-02-12T14:44:00.006+01:00

För några veckor sedan var jag på en workshop om sex och funktionsnedsättningar. En av föreläsarna var Kaj Heino från RFSL i Göteborg. Han gick igenom HBT begreppen. Han gjorde där skillnad mellan den biologiska sexualiteten och den sexuella identiteten. Det är altså skillnad mellan att vara t.ex, Lesbisk och att leva ut sin lesbiska sexualitet. Denna process brukar gå under betäckningen ”att komma ut ur garderoben. ” '

Bild: Kaj Heino , ordförande RFSL Göteborg

Processen kan se olika ut men ett ex finns på rfsl Kronoberg. Frågan är hur mycket vi inom dhr vet om processen för att komma ut ur garderoben när det gäller funktionsnedsättningar. Det räcker inte med att ha en rörelsenedsättning man måste också ta det till sig. Ska man vara riktigt krass så finns det för RFSL dubbla skäl för att hjälpa människor ur garderoben. Dels mår naturligtvis inte bra om de inte kan acceptera sin sexualitet men naturligtvis krävs det mer eller mindre att man kommit ur garderoben innan man kan känna sig som en preventiv medlem

Inom DHR känner vi igen problematiken. Människor som inte hittar strategier för att leva med sin funktionsnedsättning krånglar ofta till det i sina liv. Men de ser sig inte heller som presumtiva medlemmar. Samma problematik men med en stor skillnad. Vi har ingen strategi.

Frågan är hur ska vi hjälpa människor att komma ur garderoben och få dem att de är funkisar men att det inte behöver vara ett nedköp i tillvaron, Vad vet vi om den process det innebär för våra medlemmar att komma ut. En annan intressant fråga är vilken social självbild vi som DHR:are vill förmedla till allmänheten. Alltså hur är det att leva som ”öppet” rörelsenedsätt i Sverige. Vilka fördelar har man som DHR:are och kan vi överhuvudtaget snacka i dessa termer.

Sins Invalid av Maria Palacios - Feminism som berör

2011-01-29T13:52:00.017+01:00

Jag har stött på en fantastisk poet och feminist på nätet. Lyssna och se hennes skapelse crippeld sinn, Fantastiskt

Hon berör mig genom sin performence poetry.

Hade DHR råd borde vi bjuda in henne för ett uppträdande på någon kongress. En feminist aom slåss för rätten att vara sensuell samtidigt som hon står för nödvändigheten av funkisaktivism. Det går rätt in i hjärtat

Politik i två tredjedelssamhället Vart hamnar vi

2011-01-23T18:02:00.008+01:00

Mona Sahlin på förtroenderådet”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.” Var hamnar vi som finns i denna verklighetsbeskrivning. Vi som är en del av den sista tredjedelen.

Jag har flera gånger lyssnat på Mona Sahlins tal för representantskapet den 4/12. Ett tal där många tycker att hon tog avstånd från den rödgröna valplattformen förtroenderåd Jag tycker att talet rent retoriskt är strålande. Det var inte överraskande, partiet har alltid sett tillväxt som en väg till ett reformarbete. Det som var det problematiska med hennes tal var argumenten för hennes slutsatser. Hela argumentationen utgår från en dold agenda. Nämligen att ge upp kampen mot två tredjedelssamhället. Det kommer fram i följande sitat ”Vi kan inte tala med en minoritet av folket, och förvänta oss en majoritet av rösterna.”

Två tredjedelssamhället är ett begrepp som funnits inom den ideologiska vokabulären för den demokratiska arbetarrörelsen sedan 80-talet och beskriver hur två tredjedelar av befolkningen i en välfärdsstat genom att de är flest tar kontrollen över ett samhälle och gynnar sig själva på bekostnad av den tredjedel som ligger i den tredje delen. Utifrån sin numerär driver de fram lösningar som mer utgår från att två tredjedelar av befolkningen gynnas medan en tredjedel kommer längre och längre bort från välfärdens köttgrytor,

Vad Sahlin egentligen säger i sitt tal är att partiet har fallit offer för tvåtredjedelssamhället och att partiet pragmatiskt måste förhålla sig till att tvåtredjedelssamhället är en verklighet. Det är inget konstigt med det. Analysen verkar riktig. Frågan är bara vilket angreppssätt hon har. Ändera kan man arbeta för att stärka de svagare grupperna eller också ger man upp och blir ett parti som rättar in sin politik i fållan som passar två tredjedelar av befolkningen. Socialdemokraternas avgående ordförande menar tydligen att partiet ska sträcka vapen och anpassa sig till den starka majoriteten. Att göra det

Vad får det här för konsekvenser för oss som en slags minoritet. En grupp beroende av en stark fördelningspolitik. En grupp där tvåtredjedelssamhället är omkastad, alltså en tredjedel som har och två tredjedelar som inte har.

Oavsett vad vi som individer står partipolitiskt måste vi förstå att huvuddelen av våra medlemmar finns i den tredje tredjedelen och det måste vi förhålla oss till. Vi inom DHR och övriga funkisrörelsen företräder generellt människor som vid sidan av sina funktionsnedsättningar är arbetslösa, fattigpensionärer med stora anspråk på den gemensamma välfärden. Vår majoritet är den sista tredjedelen Men kanske måste vi inse att det vi kämpar för är den sista tredjedelen och funkisrörelsen är den enda del av folkrörelse Sverige som effektivt organiserar denna grupp. Det ger oss ett stort ansvar inte bara för oss som lever med funktionsnedsättningar utan vi blir också om än motvilligt talespersoner för alla som lever sitt liv i fel tredjedel.

Livets årsringar i även i den kollektiva erfarenheten.

2011-01-18T12:36:00.008+01:00

Professor Bodil Jönsson var med i SVT 1 i fredags. talar om åldrandet Jag tycker detta om årsringarna i ens liv. Hon menar att livet består av årsringar. Hon menar att en människa inte här en ålder utan man lever i många åldrar samtidigt. Hon använder en bild nämligen årsringar. Det hon menar också att årsringarna binds ihop till en erfarenhet. Jag är alltså en kombination av en ung människa och en person på femtio men också fyra år som ligger i sängen och gråter av längtan efter kram. Det häftiga är att jag samtidigt är 50 år och den erfarenheten jag har i dag gör att jag kan använda mig mig av.

Om man däremot använder tiden till att vara nostalgisk är man däremot fel ute. Livet är nu - och det enda vi har är nu-läget och vår historia, men samtidigt så är syftet med det vi gör måste alltid sikta mot framtiden.

I frågor kring funktionshinder måste vi fundera på hur vi ska hantera årsringarna både när det gäller både den kollektiva som individuella erfarenheten. Om vi inte hittar metoder för att ta vara på dessa berättelser kommer vi att sakna den gemensamma berättelse vi måste ha för att analysera den framtid vi vill ha

The broken of Britain , full delaktighet.nu goes Europe

2011-01-06T11:27:00.012+01:00

Världen ter sig ganska lika. Läste en nyårskrönika från en blog The broken Of Britain. Där skriver de om att den lilla assistans som finns i England ifrågasätts av regeringen. Här är Riksdagen på väg att göra inskränkningar i våra möjligheter att leva ett normalt liv genom att sabba assistansen. Argumentationen i bägge parlamenten verkar likna varandra med att utgifterna är för stora i förhållande till hur liten grupp som kommer i åtnjutande av förmånen.

I England håller man på med att försöka införa ett testinstrument för att se om man ska ha rätt till stöd på arbetsmarknaden. I Sverige försöker man införa mätinstrument för den personliga assistansen. I bägge länderna upplever man hur myndigheterna försöker mörka hur instrumentet ska se ut. I England förämras en förmån som verkar vara en typ av blandning av förtidspension och handikappersättning, så samtidigt som man försämrar möjligheterna att komma ut på arbetsmarknaden så försämrar man möjligheten till ekonomisk kompensation. De öka de svårigheterna att få ekonomisk kompensation känns igen. Även om vår regering har satsat lite pengar på stöd via t.ex. lönebidrag så finns det inget hjärta i satsningen. Arbetsförmedlingen har t.ex. inga resurser att ge kvalificerat stöd för att till människor som ska in på arbetsmarknaden ganska sent i livet eller

har varit borta under några år på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning så i det stora hela verkar det vara samma drivkrafter som rör sig i politiken i bägge länderna.

Det verkar nästan som om politikerna även inom vårt område pratar med varandra inom EU. Skulle inte vi också prata med varandra kunna och kunna ta stöd av varandra.

I Sverige har vi full delaktighet.nu som blivit en slags plattform för to

ngivande aktivister. Jag är säker på att det finns liknande initiativ runt om i EU och det vore spännande med en internationell workshop både i real life och på nätet.

Dessa tongivande skribenter har alla olika organisationer bakom sig så som DHR, Ifa IL föräldrakraft och det skulle nog gå och få fram pengar för ett sådant här projekt för att kunna bjuda in bloggande aktivister med nedsatt funktionsförmåga. Själv skulle jag vilja vara med på en sådan här happening

Det finns inga normala kroppar

2011-01-05T16:55:00.011+01:00

Samira Ariadad

I ETC har skribenten Samira Ariadad i en krönika börjat en diskussion om vårt och samhällets förhållande till kroppen utifrån begreppet/fenomenet ätstörningar Just det att att hon tar ett grepp där hon både kollar in det individuella förhållandet som samhällets förhållande till kroppen. Jag tänker inte relatera hennes krönika här utan rekommenderar att ni läser den här. När man har en funktionsnedsättning där kroppen är inblandad så funderar man naturligtvis mycket kring detta med vad det är som styr min relation till min kropp. Är det besvikelsen över att kroppen svikit. En slags kränkning som kan göra att man förtränger kroppens betydelse. Kan kroppen fungera som social indikator där en person med en allt för avvikande kropp alltid kommer i socialt underläge. Eller är är det ett socialt stigma som man genom mental träning kan få en fungerande relation till kroppen.

Som en troende när det gäller upplevelsens kompetens har jag hela mitt aktivistiska liv befunnit mig i samtal om kroppen och samhällets syn på kroppen och dess avikelse.

En konstnär och aktivist från USA Ed Bruckner ställde ut den här bilden för fyra år sedan och jag bara älskar den för den förenar skönhet expresslitet samtidigt som man skulle kunna fråga sig hur funkar bilden utan rullstolen. Kunde uttrycket bli det samma? Blir modellen den samma?

Jag kommer i ett inlägg titta på kroppen i förhållande till samhället och i ytterligare ett inlägg kommer jag att fundera lite över psykologi och dis funktionella kroppar. Sedan kommer jag att avsluta med ett inläggg om kroppen och den kollektiva kontra individuella identiteten.

Regeringsrätten och försäkringskassan i maskopi?

2011-01-04T11:27:00.011+01:00

Bild:Vilhelm Ekeensten IfA:s stridbare ordförande

SHT har en väldigt bra sammanfattning över vad som hänt på assistansområdet 2010. Vilhelm Ekensteen är en av mina hjältar. Läste nyss ett inlägg han gjort på bloggen full delaktighet.nu om nedrustningen av den personliga assistansen Strålande skrivet och helt klart en riktig analys. Vilhelm skriver:

"Det pågår sedan drygt två år en oreglerad nedmontering av assistansreformen, skött av Försäkringskassan med påhejade av regeringsrätten".

Detta är helt riktigt och gör att myndigheterna i realiteten kan förändra lagstiftningen utan att riksdagen behöver bry sig. Snacka om taskig rättstrygget.

Det finns en annan fara i detta, det är att vår tilltro till myndigheter och domstolsväsende blir tilltufsat. Men också för lagstiftaren blir detta ett problem. Känner medborgarna att det är domstolar och myndigheter som i realiteten skapar lagarna Då finns det inget för riksdagen att göra och då är vi verkligen i en teknokrati och dit vill vi inte.

För att undvika att hamna där ska myndigheter och domstolar vara så offentliga som möjligt. Öppenheten är en förutsättning för samverkan med medborgarrepresentanter och myndigheter som företrädare måste du ha mandat för att föra diskussioner i sina organisationer, och inte stänga in företrädarna med olika former av diskussioner om sekretess etc. Kanske borde Socialstyrelsen regeringsrätten och försäkringskassan bli utsatta för wikileaks. Det skulle vara välgörande att få veta hur beslutsfattarna på socialstyrelsen resonerar när brukarreprepresentanterna inte är närvarande.

Blir man en bättre älskare av att ha en rörelsenedsättning

2010-12-30T19:38:00.009+01:00

Som ni vet följer jag flödet kring #prataomdet som är en väldigt spännande möjlighet att lägga ut dålig sex som ligger i gråzonen till sexuellt utnytjande ett inlägg från Mia där hon berättar om hur en killkompis kastar sig över henne och har sex med henne utan någon som helst komunikation. Jag skrev följande kommentar på hennes inlägg:

" Jag blir förbannad och förbluffad över hur en man i dag kan bete sig så. Har många män förmågan att bli blinda, döva och stumma när de har sex. Helt obegripligt. Jag skulle aldrig kunna ha sex utan att använda ögon för att se min partner gärna i ansiktet, mina öron, för att höra kärleksord och kåtord andning ja mina ord som förhoppningsvis ökar vår gemensamma eld. Visst har jag haft dålig sex, som bara bestått av någon slags uttömning för oss bägge. Det du beskriver är inte bara dålig sex det är också förbannat tråkig sex för bägge parter. Genom att läsa prataomdet har jag börjat fundera på om jag har en fördel av att ha nedsatt rörelseförmåga och därför varit beroende av att kommunicera för att sex överhuvudtaget skall fungera. Visst visste jag att detta med att leva med en funktionsnedsättning kan ha en fördel, men jag trodde inte att det kanske har gjort mig till en bättre älskare"

Kanske raljerar jag lite med den beskrivna mannen och hans kommunikationsblockeringar när han har sex. Men tänk om jag har rätt att jag fått en vinst genom att tvingas kommunicera för att fungera även i mitt sexliv och detta har tillfört både mig och mina partners större njutning är det inte en härlig tanke för alla oss som haft komplex i kärlekslivet på grund av våra funktionsnedsättningar.

Har (H)järnkoll koll

2010-12-30T17:24:00.008+01:00

Åsa Olsson är en av ambassadörerna för projektet Hjärnkoll. Foto: Agneta Nilsson Sveriges Radio.

Åsa är (h)järnkoll ambassadör i Jämtland och gjorde en bra insats i dag på P4 jämtland, när det gällde att slå hål på myter och fördomar kring psykisk ohälsa. Problemet är bara att hon inte själv hade erfarenhet av psykisk ohälsa i alla fall inte vad som kom fram i programmet. Hon har en diagnos Aspergers syndrom en neuropsykiatrisk diagnos och har enligt min mening ingenting att göra med psykisk ohälsa. Lika lite som CP som jag själv har. Genom att betrakta Aspbergers syndrom som en del av psykisk ohälsa förflackar man både begreppet psykisk ohälsa och neurologiska funktionshinder. Jag ser i princip ingen skillnad mellan min CP-skada och Åsas Aspbergers. Jag ser varken hos mig själv eller hos Åsa någon automatik i att vi skulle drabbas av psykisk ohälsa på grund av våra diagnoser.

Jag menar naturligtvis inte heller att vi skulle vara emuna. Själv har jag haft både depressioner och vanföreställningar, men det innebär inte att jag skyller på min CP för det. Jag skyller mer på ett liv där tryggheten försvann mer och mer.

Att prata om det, ska vara stärkande inte kränkande

2010-12-22T21:54:00.009+01:00

Sedan några dagar fylls bloggar och twitters av berättelser om hur sex kan gå fel. Kännas fel och vara fel. Dessa inlägg går under arbetsnamnet prata om det.

Igår skrev jag om prata om det ur ett funkisperspektiv, om tjejer som säger ja bara för att få höra till Om att tvingas ligga kvar i en säng en hel natt efter förnedrande sex utan att kunna komma där i från för att man behöver assistans för att få på sig kläderna och ta sig ur sängen,

De här samtalen har jag ofta haft i grupp och jag har ofta känt att den möjligheten att prata om det borde finnas för fler.

Jag har sett hur befriande det är att få prata och att det finns några som lyssnar. Som samtalsledare i sådana situationer blir mina uppgifter två, dels att jämna vägen för möjligheten att prata om det det. Dels att värna om den privata sfären så att berättaren inte säger mer än den kan stå för. Jag lovar det är lätt att dras med när möjligheten att prata om det öppnas och risken är verkligen stor att man säger mer än vad man senare känner för att stå för i ett offentligt sammanhang. Prata om det rörelsen som finns på nätet nu, är em offentlig arena som utan tvekan har fyllt och fyller en funktion men vem kan stötta och hjälpa så att man inte far illa i en process som egentligen är läkande och inte blir kränkande.

Flink är ingen officer och gentleman

2010-12-22T19:49:00.010+01:00

Detta inlägg ligger långt från vad jag brukar skriva men jag mådde dåligt av DN ledaren i dag,

I dag har DN hade en konstig ledare kring där de försvarar Mattias Flink. De rackar ner på både livstidsstraffet i sig till 36 års fängelse. Konstigheterna är två Dels jämförelsen mellan Arklöv, Assonius, och Flink. DN verkar tycka att Flinks bakgrund skall göra att han borde dömmas mildare än Arklöv och Assionius. I diskussion om straffbedömning brukar man prata om tre begrepp Dels allmänpreventiv dels individualpreventiv, Sedan pratar man i bland om skyddsaspekter. Bakgrund och klass ska inte spela någon roll. Framför allt i riktigt grova våldsbrott. DN menar att både bakgrund (klass, officer och gentleman) borde vägts in från början.

Den andra delen där de gör bort sig är när de svamlar kring om man inte i stället borde ha dömt till sluten psykiatrisk vård. Här slänger de sig lättvindigt med begrepp som psykos och tro mig det finns inget lättvindigt i psykos. Jag har personligen aldrig hört talas om begreppet alkoholpsykos. Om varenda person som begår våldsbrott på fyllan skulle kunna komma undan med att hävda psykos skulle våra rättspsykiatriska kliniker vara ganska fulla.

Jag mår illa av att DN använder fylla som ett sätt att ursäkta mord. Mord utförda av en millitär utbildad för att döda. Jag tycker att det känns nervöst att Flink får nattpermitioner.

Jag tycker att det är fel att ta bort tidsbegränsa hans straff, Jag tycker däremot att han kunde få frigång med fotboja som kan alkotesta och drogtesta i övrigt. Men en person som blir så farlig på fyllan borde nog finna sig i att leva under kontroll av samhället stora delar av sitt liv

Funkisar pratar om det

2010-12-21T21:05:00.006+01:00

På twitter och i bloggossfären och i gammelmedia pågår ett väldigt spännande och intressant samtal om om gråzonen mellan dåligt sex och sexuellt utnyttjande. Många av texterna är spännande och tar ett hårt tag om hjärtat. De mest spännande texterna är de som visar på ett slags utnyttjande i god tro. Där män mer eller mindre omedvetet tagit sig friheter och inte varit lyhörda unde. genomfört samlag där de felaktigt tagit medgivandet för givet. Men också sex där brist på lust och kommunikation ger frustration och olust.

Under mina år som rådgivare, handledare och mentor har jag ofta "pratat om det", med både kvinnor och män, om deras upplevelser i zonen mellan dåligt sex och utnyttjande.

Jag har pratat om det med kvinnor som lever med rörelsenedsättningar som säger ja till sex trots olust för att inte bli lämnade utanför den heliga tvåsamhetens gemenskap.

Jag har hört tjejer prata om nätter med dålig och konfliktfylld sex där de har legat i en säng tillsammans med en man som fyller än med äckel och olust. Hur hon sväljer gråten genom nattens ångesttimmar för att hon inte klarar av att klä sig och komma upp ur sängen själv.

Jag har pratat med män män som älskar män och behöver rullstol för att fungera. Samma dåliga sex i gränslandet till utnyttjande för att man är rädd för ensamheten.

Utifrån min erfarenhet tror jag inte att denna gråzon inte är könsbunden utan finns både i hetero som homo relationer handlar om makt och sexuallitet. Sedan är män genom fostran och ohejdad vana de som oftast medvetet eller omedvetet oftast den som bryter tilliten och respekten som alltid måste finnas om man vill ha spännande och härligt sexliv.

Jag hoppas inte att jag inte omedvetet skapat olust och omedvetet kränkt en partner i sängen.

För ett ett gott och spännande sexliv är borde vara något vi alla vill ha och behöver för att må bra. Bra sex är bra för hälsan

David Lega ( KD) till storms mot kommunernas lagtrots

2010-11-10T12:00:00.000+01:00

David Lega är orolig för tvångsvård av personer med funktionsnedsättningar men det gäller att hålla isär äpplen och päron. Att tvångsvårda en person utifrån en diagnos är aldrig ok Varken enligt SOL eller HSL. Jag tycker att lagstiftningen är klar och socialstyrelsen och RR har varit väldigt tydliga med att tvångsvård bara skall användas när inga andra åtgärder fungerar.

Men jag kan tycka utifrån min erfarenhet som anhörig till en person som då och då behöver tvångsvårdas på grund av effekterna av psykotiska vanföreställningar så kan jag se att man väntar lite för länge i stället just på grund av att personen i fråga har personlig assistans.

- Så David detta kan slå åt två håll när man lever med en funktionsnedsättning.

Min åsikt är nog att tvångsmöjligheterna i lagstiftningen behöver ses över regeringsrätten har gått på din linje, det är i princip bra. Jag är bara orolig för att RR dommen kommer att innebära att de som behöver tvångsvård inte kommer att få det just för att de har en eller flera LSS insatser.

Det skall bli intressant att få samarbeta med David Lega när han kliver in i komunalrådskostymen. För en sak är säker vi är fullt överens om att det är allvarligt när kommunen struntar i domar som går dem emot.

Vi från ngo:n i Göteborg kommer gärna att samarbeta kring frågan kring kommunalt lagtrots.

Det är väldigt spännande om David Lega gör detta till en lokal profilfråga i Göteborg. Efter mutskandaler kan det vara bra för Göteborg att rensa upp i även andra träsk.

Kan olika samhällsfobier botas med pressetiska regler

2010-11-09T13:33:00.010+01:00

Aspberger löser inga mordgåtor skriver Henrik D Ragnevi ordförande för Attension i Göteborg. i en debattinlägg i Aftonbladet i dag den 9/11 om att den misstänkte i mordet och mordförsöken i Malmö eventuellt har Asperger. Jag håller med Ragnevi i sak man blir väldigt trött när media tar till enkla förklaringsmodeller som etnisitet, kön eller funktionsnedsättningar till att ett brott har begåtts.Ragnevide menar att de pressetiska reglerna måste skärpas. Det säger sig självt att det finns oerhört många med neuropsykiatriska funktionshinder, som lever sina funktionshinder och fungerar fint i olika jobb så somläkare, taxichaufförer etc utan att någon skulle komma på tanken att han/ hon är farlig på något sätt är löjeväckande oavsett om de har en funktionshinder eller inte. Risken är att utan den diskussion som Ragnevi och andra för så demoniseras både Islamskt troende och och vissa med funktionsnedsättningar. Men just detta att diskussionen är betydligt vidare än diskussionen omkring inställningen till oss som lever med olika funktionsnedsättningar gör att jag inte tror att förändringar av de pressetiska reglerna skulle hjälpa stort. För det är inte reglerna i sig som är problemet utan hur de tolkas. Alla historiker vet att hur lagar och regler tolkas är en spegling av tidsandan.

Danmarks motsvarighet till DHR kom för en massa år sedan ut med en affisch på Mona-Lisa i en Permobil, med denslagfärdiga texten "vi har alltid varit här". Det var en underbar slogan just för att den är helt sann. Aspberger fanns långt innan diagnosen sattes. Människor med Aspbergers gjorde sig nog påminda och kanske betraktades de som lite äljest men att göra det till ett skäl till brottsliga gärningar vore nog den tidens journalister främmande. Däremot så skulle nog lika idiotiska förklaringsmodeller som oäkta barn eller annat som vi med all rätta i dag betraktar som lika stor gallimatias som religion eller funktionsnedsättningar är i dag.. Detta utan att de pressetiska reglerna behövde se så annorlunda ut. Just därför är debatter som Ragnevi för mycket viktig just för att hålla reglerna levande och att tolkningen skärps. En eloge till aftonbladet som tog in artikeln och framför allt en eloge till Ragnevi, Mattias Gardell och andra debattörer som för diskussionen i vår ofullkomliga men hyfsat fria media.

På genrep med Scenkommet

2010-11-08T20:45:00.018+01:00

Hans Sjöberg Konstnärlig ledare på teatergruppen Scenkommet har gjort en klassisk föreställning med tablåer men där han blandat film och scenkonst.

Det är föreningen VSA-Sverige som står bakom teatergruppen Scenkommet. I lördags var det dags för premiär på föreställningen Skuggor. Jag hade förmånen att få gå på Fredagens genrep på föreställningen, De intryck jag redovisar här är från genrepet.

Det är en avancerad amatörteater-grupp som vi får se på Redbergsteatern. De har tillsammans har gjort en föreställning full av spännande anslag som till ex blandning av scen och film - mask och realism minialistisk dekor och avancerad retro i sina stumfilmstablåer.

Alla skådespelarna fick plats för sitt spel om man jämställer de filmiska de filmade scenerna med de som utspelade sig i "real life"

Men jag känner att jag särskilt vill lyfta fram Ann-Marie Fågelberg och Charlotte Nilsson, Anne-Marie för hennes sparsmakade kroppsspråk och Charlotte för hennes intensitet

Det enda negativa man kan säga om föreställningen är att de olika scenerna inte hänger ihop och det är synd eftersom delarna är så bra. Att blanda film och scen i real life är något som kan vidaruetvecklas för att bli mer integrerade med varandra

KROPPSLIGT I HÖGSBO FÖRSAMLING

2010-11-06T19:57:00.012+01:00

I onsdags var det en fantastisk föreställning i Högsbokyrka. Två dansare en basist på kontrabas och en präst gjorde en happening kring Korintsie brevet 12 Dansarna från Danskompaniet Spinn medverkande var:

Anna Westberg (dans) Danskompaniet Spinn

Emilia Wärff (dans) Danskompaniet Spinn

Nina de Heney (kontrabas) Danskompaniet Spinn

Maria Norberg (text & tankar) pastorsadjukt Högsbo församling

Det var en spännande föreställning där kroppens sinnen kom till användning Det gav verkligen ett större djup åt texten Här kommer några halvbra bilder tagna med min mobilkamera, Jag önskar att jag kunnat spela in rörelsekänslan musiken och tankevändorna föreställningen gav. Jag kommer att följa Spinn med spänning men spänningen mellan text rörelse och och ord borde kunna utvecklas och tas ett steg till. Men vem vet Högsbo församling och Spinn kanske har fått blodad tand för en fortsättning.

Christina Amundberg på LaSSe brukarstödscenter

2010-11-05T16:19:00.006+01:00

Christina Amundberg en av Sveriges ledande aktoriteter kring rättstillämpning när det gäller rättstillämpning besökte LaSSe Brukarstödscenter i slutet av november, för att berätta om om nyheter inom SOL och LSS. När det gäller LaSS, menade Christina att det bara finns två områden som förändrats för att spara in på assistansen för statsmakterna. Det ena är att man striktat upp bedömningen kring begreppet hjälp att äta där bara hjälpen att föra mat till munnen kommer att räknas som personliga behov.

Hon menade också att de som inte får stöd genom LaSS inte skall förtvivla eftersom man också har möjlighet att söka om personlig assistans genom LSS. I LSS finns inte den så kallade 20 regeln som finns i LaSS när det gäller personliga behov inte finns i LSS så bedömer försäkringskassan inte att de personliga behoven uppgår till 20 timmar i veckan ska komunen gå in eftersom 20 timmars regeln inte finns i LSS. Om man studerar ställningstaganden i domstolarna kan man säga att praxis ligger på ungefär ett personligt behov mellan 7 till 10 timmar. Däremot så skall kommunen också ta hänsyn till övriga assistansbehov man har så beslutet kan ju bli att ligga på tex. 60 timmar i veckan. Att kommunen bara behöver ge assistans upp till 20 timmar är en myt menar Christina.

Hon gick sedan över till att diskutera socialtjänstlagen där hon slog fast att en anhörig har skyldighet att gå in och ta sin partners del av vanligt hushållsarbete medan den personliga omvårdnaden aldrig skall tvingas på den enskilde. Enligt SOL har man som sökande rätt att kräva en skälig levnadsnivå. Praxis säger att detta innebär ungefär samma levnadsnivå som en låginkomsttagare. Men som Christina säger är att promenera inte kostar några pengar. Hon menar också att man också måste ta hänsyn till biståndstagarens ålder och varaktigheten i behovet.

Att höra Christina som är en tjänsteman med fötterna långt nere i den kommunala myllan är befriande. Hennes civilkurage är befriande. Hon följer lagen i sina bedömningar inte bara lagens bokstav utan också lagens intentioner och den lagtolkning som domstolarna gör. Detta kan naturligtvis leda till att jag som enskild sökande kan få nej på min ansökan men också att man kan få ja. Det finns ett oskick hos en del tjänstemän att medvetet fatta oriktiga beslut och hoppas på att den enskilde inte överklagar. Detta gör man inte om man har Christina som stöd i sitt beslutsfattande som tjänsteman Vi behöver fler som Christina-

Ett stort tack till LaSSe brukarstödscenter för att de ordnat en så intressant kväll.

Smärta är smärtsam

2010-11-04T16:21:00.004+01:00

För en vecka sedan var jag på DHR - Västra Götalands smärtkonferens. Långvarig smärta är något som ungefär 9% av befolkningen har erfarenhet av. Smärta och smärtlindring ses i dag som en egen disiplin med behandlingspolecis Men i Göteborgsregionen finns bara två smärtliniker En vid Angereds närsjukhus och en vid SU-Östra. Den mesta av smärtbehandlingen måste ges av primärvården men där finns inte kompetensen att ge adekvat vård. Den andra saken jag lärde mig var att man ska inte gå och dra på smärta för länge för då vänjer sig hjärnan vid smärtan så att hjärnan läser smärta även om den fysiska orsaken till smärtan försvinner och detta har neurologiska orsaker. Tolkningen av smärtan är mer psykosocial men den blir inte därför mindre smärtsam. Bilden är Frida Carhlos bild av smärta

Dessa morsor

2010-11-02T12:00:00.001+01:00

Emy Högberg På kort tid har jag varit på två föreläsningar som belyst de anhörigas betydelse för oss som lever med funktionsnedsättningar. Dels en föreläsning på Sahlgrenska akademin, dels en föreläsning på Dalheimers hus om anhörigas betydelse för människor med förvärvade hjärnskador. I föreläsningen på Sahlgrenska akademin var det intressanta att över 50% av oss proffsfunkisar verkar vara mer beroende av våra anhöriga framför allt till lite extra fix och hjälp med tråkigt vuxengöra som att hålla kontakt med myndigheter betala räkningar. På Dalheimershus redovisades att de som upplevde ett beroende av anhöriga upplevde ett lika stort beroende av anhöriga oavsett stödform.

För mig som har arbetat med att stärka människors förmåga att leva ett självständigt liv var detta nedslående slutsatser. Dels för att detta är ett beroende som finns dolt i bakgrunden, många av oss. Dels för att det inte förskräcker våra de professionella i lika hög grad som det chockade oss från funkisrörelsen,

Med detta sagt så ska jag säga att jag när som helst är beredd att dra lansen för alla funkismorsor. Medan de professionella kommer och går både inom funkisrörelsen och inom det offentliga finns morsorna kvar och kämpar

Två morsor har haft en ojämförligt starkt inflytande över mig och min syn på livet med en funktionsnedsättning. Dessa morsor är Elaine Johansson och Emy Högberg. Eliane har varit en mentor för mig när det gäller att få en vidgad syn på vad som är normalt och inte och mamma Emy Ja utan henne hade jag inte varit den uppkäftiga glada och allvarliga människa jag är.

Eliane Johansson

Varför är vi fortfarande som exotiska

2010-11-01T10:00:00.001+01:00

I bland får man ju konstiga reaktioner när man rör sig bland sina medmänniskor

Ibland upplever jag en nästan sjuklig nyfikenhet som när något överförfriskade män kommer och slår sig ner hos mig när jag sitter på krogen för att fråga hur jag gör när jag ska genomföra ett samlag.

Bruckner IL Canada 2008

Andra verkar nästan avsky att se mig, tittar bort och verkar allmänt besvärade. I det ena fallet så verkar det som om detta med sex och funktionsnedsättningar verkar exotiskt och lite äckelspännande och i det andra fallet verkar man vara rädd för oss exotiska människor ungefär som jag kanske reagerar på tiggarna som sitter på marken i centrala Göteborg. Lite rädd men mest äcklad över att något sådant ska få finnas och få förstöra gatubilden.

Det är just därför våra upplevelser av dåligt bemötande och diskriminering är så likt andra gruppers upplevelser av diskriminering för egentligen är det samma instinkter igång när jag blir kasst bemött och diskriminerad som den diskriminering och de attityder som tiggarna i Göteborg antagligen mött i hela sitt liv. Ett liv som exotiska och obehagliga i medmänniskornas ögon.

Varför denna blandning av äckel och fascination? Fascinationen över det ovanliga och äcklet över det främmande. Hade vi inte skrivit 2010 utan året varit 1910 hade inte detta varit så underligt. Men i dag efter all samhällsinformation och alla politiska viljeyttringar fortfarande bli utsatt för en exotism och ett främlingsgörande i ett samhälle som man levt i hela livet.

Kärlek är ingen naturkraft

2010-10-31T17:13:00.005+01:00

På sista tiden har jag funderat mycket på kärlek. Kärleken har så många ansikten. Kärleken till en anhörig. Kärleken till tex. vänner, gruppen, hunden, landet. Man kan älska individuellt som när jag älskar min lägenhet, tvåsamt, som när jag och min partner älskar varandra, i den lilla gruppen som en klass inför en älskad lärare eller kollektivt som när man älskar en idol eller sitt fotbollslag.

Alla dessa kärlekar kan vara passionerade vardagliga på avsvalnande eller till och med vara förbytta i hat.

Även om jag är hett förälskad i min fru och just nu är inne i en ganska passionerad fas så har jag aldrig förstått detta med att man kan ”drabbas av kärlek”. Alltså att man inte längre kan styra sina handlingar. Detta är något som jag kommit fram till är en myt ungefär som att sättet vi beter oss på när vi dricker alkohol. Både när vi drabbas av fylla eller kärlek så är uttrycken för detta kulturellt betingat.

Är det något jag avskyr är det otrohetshistorier där den otrogne säger att dem drabbades av kärleken, som en naturkraft som inte gick att stå emot. Rena skitsnacket enligt min mening. Är man normalt funtad så har man alltid ett val. Om man slutar att älska sitt lag för att det går dåligt då är man nog inte någon bra älskare. Samma sak tycker jag gäller den kärlek som finns mellan människor där erotiken är inblandad. Ger man sig aldrig tid att njuta av den vardagliga passionen då växer man inte som människa och ger inte heller sin partner livskraft att blomma. Det handlar inte så mycket om viljekraft som att bestämma sig vart hjärtat ligger och hålla sig till det. En annan sak är när man använder otroheten för att komma ur ett redan dåligt förhållande, men då ska man inte skylla på kärleken och passionen som någon slags naturkraft.

Jag tror inte på någon ren existentialism. Visst ser jag att livet kan bära iväg med oss människor på olika vägar och visst är kärleken magi men kärleken är ingen naturkraft som sätter viljan ur spel.

Skaka månne SD

2010-10-06T22:14:00.006+02:00

Stockholms biskop skakade om Sverige Demokraterna. Jimmie Åkesson påstod sig darra av harm i går när Stockholmsbiskopen Eva Brunne i sin predikan slog ett slag mot främlingsfientlighet och för alla människors lika värde. Herr Åkesson tyckte att kyrkan och biskopen lade sig i politiken. Men då kan han varken sin bibel eller kyrkohistorien ordentligt. Att en biskop tar avstånd från hat och främlingsfientlighet och uppmuntrar att människor engagerar sig för människors lika värde ingår liksom i uppdraget som biskop. Med tanke på alla platser SD har i kyrkofullmäktige runt om i landet borde det inte vara någon nyhet. Det anmärkningsvärda var inte biskopens predikan utan Sverigedemokraternas reaktion på predikan. Det predikan handlade om var mänskliga rättigheter samt en del grundlagsskyddad lagstiftning En riksdagsgrupp som börjar med att ta avstånd från en sådan predikan avslöjar SD som det antidemokratiska parti det är.

Än är vi inte medborgare i regeringens ögon

2010-10-06T14:16:00.007+02:00

Ja nu är det bråda dagar i riksdag och departement men också inom funkisrörelsen. Vilket departement ska hantera våra frågor DHR bloggen som jag slaviskt följer för att jag gillar Marias sätt att tänka och skriva. Jag kan förstå paniken man får när våra frågor fortfarande hanteras som socialpolitik i marginalen. Detta trots att de kostnader vi bär i budgeten är rätt stora. Det är klart att vi borde ha någon form av samordningsminister, som skulle jobba med olika slags människorättsfrågor män jag vet inte hur vi skall hantera detta. För jag känner mig inte som en socialpolitisk fråga, utan mer som en integrationsfråga. Då vore väl Erik Ullenhag det naturliga valet som samordningsminister för funkisfrågorna men det verkar som att man går den tråkiga budgetvägen och ger ansvaret till det departement som ger ut mest kulor till oss med funktionsnedsättningar. Tråkigt och skapar feltänk i politiken. Jag kan inte se hur ett sådant tankesätt från regeringens sida rimmar med tankarna i "från patient till medborgare. Maria Larsson skrev i en debattartikel i GP från januari 2010 att vi som land inte hade lyckats i våra intentioner i förhållande till riksdagens plan från patient till medborgare. En sak står i alla fall klar regeringen ser mera som patienter/klienter än medborgare

2010-10-01T18:23:00.002+02:00

I dag har varit en dag för äktenskapet. Först var vi till vårdcentralen Min fru behövde moraliskt stöd. Sedan till Frölunda kultur hus för att lämna in lite böcker och sedan ner för att trängas på på torget. De flesta kan nog känna att det är lite jobbigt att hänga med sin partner som jag gjort i dag, men om man betänker hur vi haft det så är detta att få göra vardagssaker tillsamans en ynnest en slags guldkant på tillvaron som faktiskt betyder mer än funkispolitiken. Kram på er kära läsare och trevlig helg.

Funkispolitik

2010-09-20T00:23:00.006+02:00

Ohly talade om vikten av arbete utanför riksdagen mot rasismen och jag känner att det är vad jag vill syssla med förutom funkispolitik. återkommer i morgon Men det känns ledset just nu.

Den personliga assitansen

2010-09-17T15:52:00.002+02:00

På lördag önskar jag verkligen att jag kunde vara i Stockholm för då går ett gäng kompisar runt i valstugorna för att diskutera personlig assistans. Jag tycker att det är verkligt obehagligt att frågan knappt har diskuterats i Valrörelsen. En fråga som faktiskt är liv och död för så många människor både för oss som använder assistans för att kunna leva ett vettigt liv och för dem som är våra assistenter. Jag är jätte rädd både för min del min frus del och vår Gudsons del + alla andra som har assistans. Hittils i år har fler förlorat sin assistans än under hela förra året. Det är en galenskap som sprider sig och på något sätt känns det som om vi är handlingsförlamade,

Personlig assistans eller hemtjänstskräck

2010-09-15T20:05:00.003+02:00

Den personliga assistansen är hotad. Förutom att det känns som om gränsen för kollektivt självmord börjar närma sig. :) Fler har blivit av med assistansen i år än under hela förra året. Detta utan att lagstiftningen har förändrats än. I valet har inget parti nämnt den personliga under valet. Detta gör mig rädd, det är förfärligt det som händer nu. Fler och fler blir utan assistans och fler och fler assistenter blir utan jobb. Vad planerar politikerna är det skräckupplevelserna från hemtjänsten som åter väntar oss.

Demonstration om personlig assistans i Stockholm på lördag

2010-09-15T19:42:00.002+02:00

Jag fick en inbjudan via Facebook om en demonstration för bibehållen personlig assistans. Det är min mycket goda vän Veronica Svensk som är med och organiserar. Jag kan tyvärr inte komma men vill ändå göra reklam för en viktig demonstration.

I`ve got an invention from Facehook aboute a demonstration for personal assistance in Stockholm Our Rights are thretend here in Sweden and on Sunday it´s electionday here in Sweden so it`s a very good day. We hope on support if you are in Stockholm

Rör inte min assisans

2010-09-10T11:18:00.004+02:00

På en av mina favoritbloggar fulldelaktighet.nu så skriver Emma Johansson ett inlägg livsviktigt om den fara den personliga assistansen är utsatt för. Jag håller med om att att faran är överhängande. Men det jag tycker sämst om är stämningsläget. Allt från det nya kollektivavtalet till försäkringskassans nya riktliner samt eventuella förändringar i lagstiftningen. Det känns som om man gör sitt bästa för att klämma märgen ur den personliga assistansen.

Att assistansen skapar arbete är en omtvistad sanning. Detta borde göra assistansen populär hos Alliansen Den ger mycket ungdomar arbete. Detta borde gå hem hos de röd gröna. Det har gynnat nyföretagande ofta bland personer med varaktiga och stora rörelsehinder. Detta är så kallade synergieffekter som också borde tas med i beräkningen när man diskuterar assistansen. Att snacka om arbetstillfällen i samband med Rut-avdraget är skrattretande när man tänker på de arbetsmarknadseffekter som en försämrad rätt till personlig assistans skulle innebära. Förutom detta så är assistansen oerhört kostnadseffektiv i förhållande till sin målsättning. Den har verkligen ökat vår möjlighet att känna av goda levnadsvilkor och ett liv som andra.

Carl Bildt skrev i en av sina böcker att assistansen var det politiska resultat som han var mest stolt över under sin tid som statsminister. Nu Carl är det tid att du gör ditt bästa för att denna handikappolitiska landvinning förstörs

Hur kämpar vi genom att vara en finne i rumpan på makthavarna

2010-09-08T21:45:00.007+02:00

I går hade jag förmånen att vara på en träff med Unga rörelsehindrade Göteborgsklubben och fick då träffa Fredrik Kanestam en av DHR-förbundets anställda eldstjälar. Han började med att försöka få fram vad deltagarna hade för mål med Unga Rörelsehindrades i Västra regionen och Göteborg. Alla var lite tveksamma tills Fredrik påminde gänget om vad det stod på klubbens hemsida "en finne i rumpan på makten". Det tycker jag är en målbeskrivning så god som någon. Efteråt funderade jag mycket på varför jag själv är engagerad. Satt tittade på en sida på Independent Living institutets skrivningar om peer support. Altså en form av "kamratstöd" Bland annat så skrev man i om vikten av att känna att man har makt att påverka sitt liv och sin vardag. Trots assistansen kränks denna egenmakt ofta utan att man förstår att man blivit kränkt eftersom maktlösheten liksom ligger inbygd i systemet. Jag blir galen av detta och arbetet inom funkisrörelsen är det mest effektiva och trevliga sättet att arbeta för för vår rätt till makt och egenmakt.

Varför kliar domstolarna fk bakom öronen

2010-09-06T12:31:00.005+02:00

Adolf Ratzka skriver om behov av lagändringar i LaSS. (Lagen om assistansersättning.) Under 201o ett förlorade 146 personer personer sin assistans och ett okänt antal personer har blivit nekade assistans vid ansökan inte på grund av någon lagändring, utan på grund av att domstolar och försäkringskassan har börjat tolka LaSS annorlunda. Detta är problematiskt efterssom vi är rädda om överklagningsinstrumentet så hamnar vi då och då i sådana här vidriga situationer. När Försäkringskassan gör sina tolkningar så måste det ha stöd i överprövning. Så när vi med all rätta skäller på försäkringskassan så måste vi också ge förvaltningsdomstolarna en släng av sleven.. Jag arbetade med rådgivning under de första åren av LSS och LaSS. Det gjorde mig häpen att domstolarna i realiteten kunde förändra lagstiftningen. Detta syntes då mest i rättigheten ledsagarservice en rättighet som SRF (Synskadades Riksförbund) hade kämpat för. Sedan gjorde Regeringsrätten genom ett antal domar det i praktiken gjorde omöjligt för människor med grava synskador och orienteringssvårigheter att ansöka om ledsagning

Nu sker samma sak med LaSS. Genom att domstolarna dömer mot en snävare bedömning om vad som är grundläggande behov, tar de också över ansvaret för tolkningen av lagstiftningen. På detta sätt kan Försäkringskassan gömma sig bakom domstolarna. Egentligen borde vi inte föra denna diskussion med försäkringskassan. Genom en rad prejudiserade domar har förvaltningsdomstolarna tagit över ansvaret för tolkningen från försäkringskassan
Det är viktigt att det förs en politisk diskussion om den juridiska tolkningen som domstolarna gjort.
Även om vi lever i en mytbildning att domstolarna lever i en slags elfenbenstorn så är de lika mycket en del av samhällsförändringar som alla andra myndigheter och borde kunna utsättas för samma debatt och granskning. Jag kan inte låta bli att fundera på om dessa domar är ett beställningsjobb från försäkringskassan till domstolarna. Jag har inga svårigheter att se framför mig hur de kommit överens om "tagen" under en odokumenterad arbetslunch.

Vi måste helt enkelt få svar på frågan. Var ligger den juridiska grunden för domstolarnas svängning

Upprop från en funkisnörd

2010-09-06T11:58:00.008+02:00

Jag klagade på att det fanns interndebatt på Full delaktighet.nu nu ska jag motsäga mig själv genom att spinna vidare på Bengt Elméns inlägg "Varför stoppade ingen brölloppskortegen".

Jag har alltid och kommer antagligen alltid att tycka att vi har alldeles för lite aktivism i funkisrörelsen. Viljan till aktivism räcker inte. Vi måste våga synas och vi måste våga provosera för att få igång en debatt. Men det är inte så lätt för oss, vi behöver träning. En träning som IL-rörelsen faktiskt fick i mitten på 90-talet först i Sthm sedan i Göteborg. Dessa kurser har så här i efterhand betytt nästan lika mycket för som den personliga assistansen Just för att våga vara besvärlig när jag kräver samhällsförändring. Denna peer consuling och peer support är väldigt viktig om vi vill att fler skall kunna aktivera sig för bara viljan räcker inte. Vi behöver mer peer suport och aktivismträning för att komma ur garderoben på riktigt.

Håller fulldelaktighet måttet

2010-09-06T11:18:00.006+02:00

full delaktighet.nu är en väldigt inspirerande blogg som tyvärr bara kommer att vara i funktion fram till valet. Texterna är av hög kvalitet och sätter pulsen på var funkisdebatten finns nu. Målet med bloggen är att lyfta fram frågor som funkisrörelsen vill att valrörelsen skall diskutera. Altså bloggen skall vara utåtriktad. Ett antal inlägg följer inte målsättningen T.ex. Bengt Elmens Varför stoppade ingen... eller Lars Linbergs "Ideér till den framtida handikapprörelsen" Det har varit jättespännande för mig och andra funkisnördar att läsa. men de fyller ingen funktion för våra politiker eller media som följer bloggen. Skärpning vänner.

Handikappad eller neger en kulturell fråga

2010-09-02T11:01:00.006+02:00

Vilhelm Ekensten en av de bästa idéologerna i funkisvärlden här i Sverige skrev ett svar på ett inlägg från Jonas Franksson om varför begreppet handikappad inte är PK. Han drog exemplet att ordet neger inte används i dag.Jonas menar i sitt inlägg att begreppet handikappad skulle kunna användas som en kulturell beteckning för de människor som har erfarenhet av att leva med en funktionsnedsättning. Jag tycker för visso inte om begreppet handikappad som ett begrepp som skulle kunna användas som ett kulturbegrepp. För mig är begreppet för brett. Jag har alltid anslutit mig till begreppet handikapp som Peter Pol beskriver det och just relativiteten i begreppet gör att jag inte kan ansluta mig till att ha det som det kulturella begreppet. Just för att beskriva den speciella kulturella erfarenhet det är att leva med ett rörelsehinder och betraktas som en svag grupp som med en slags förment naturlighet utesluts från många processer i majoritetssamhället. Just därför uppskattar jag Adryan Lindens inlägg i dag på full delaktighet.nu. Han beskriver just både styrkan och svagheten hos begreppet eftersom alla hamnar i handikappande situationer varje dag i princip. Men just nu i dessa valtider är egentligen sådana här debatter onödiga vi borde verkligen i stället focusera på vad politikerna ser på tillgängligheten och på hur vi vill ha en vettig tillgänglighetslagstiftning utformad.

En reflektion på Vilhelms kommentar är att man som förtryckt är att erövra förtryckarnas språk och fylla det med nytt innehåll. Ex på detta är hbt-världens erövring av begreppen bög och flata.

David Lega V/S Jesper Odelberg

2010-08-24T16:51:00.007+02:00

I går på Dahlheimers hus inför en fullsatt samlingssal skedde en historisk händelse. En valdebatt mellan två rullstolsburna riksdagskandidater på valbar plats. Nämligen Jesper Odelberg (V) och David Lega (KD). Det var befriande att höra en partipolitisk debatt som lämnat den allmänna välviljans snömos och faktiskt vågade ha olika åsikter. David förde fram typiskt borgliga åsikter betydligt tydligare än vad en politiker utan funktionsnedsättningar skulle ha vågat göra. Jesper drev en rödgrön linje tydligt. Välsignat skönt. Bägge politikerna använde sig av sin livserfarenhet för att få sympati för respektive linje, men jag tror att David tog poäng på att verka mer inläst och förberedd. Jesper var mer i linje med funkisrörelsens politiska agenda där han drev frågan om den fysiska tillgängligheten som en diskrimineringsfråga medan David utan tvekan var mycket skeptisk till en diskrimineringslagstiftning och i stället ville arbeta för en tillgänglighetsmilijard och på detta sätt uppmuntra till ökad tillgänglighet.

Vid fråga om vilka frågor de ville driva så svarade Jesper Diskrimineringsfrågor Kulturfrågor och bostadsfrågor. David ville driva tillgänglighetsfrågor arbetsmarknadsfrågor och företagande.

Det kändes som Jesper drevs av känslan av förtryck och diskriminering medan David drevs av individens möjlighet till utveckling. Jag kommer att komma tillbaka till den här debatten till ex så tycker jag Davids åsikter om tillgänglighet och diskriminering är intressant och väl värd att ifrågasätta efttersom den delvis är mycket intresant och delvis är endera stupid eller blåögd likväl som Jespers sätt att vara oförberedd inför en viktig debatt som han visste var historisk är värd ett studium eftersom jag tycker att det visar på en dålig respekt för välgarna men mer om det i morgon

Vem ska man stämma för dålig tillgänglighet

2010-08-11T13:23:00.004+02:00

Diskriminering är ett stort och känsligt begrepp. Man måste skilja på juridisk diskriminering och känslomässig diskriminering. Själv är jag tveksam till nyttan av att få in tillgängligheten i diskrimineringslagstiftningen. Även om jag kan känna mig diskriminerad, så är det i Sverige svårt att juridiskt bedömma vem som diskriminerar. Säg att ett fik har byggt om och jag inte kommer in, Vem är ansvarig?
Caféägaren, fastighetsägaren eller byggherren?
Om vi vore i USA vore caféägaren den självklara att stämma men i Sverige så blir det marigare för det är fastighetsägaren och byggherren som har ansvaret för en byggnads tillgänglighet. Samtidigt som man kan tycka att en verksamhetsägare som bedriver offentlig verksamhet borde ha ett juridiskt ansvar för att jag ska kunna verka där. Oavsett om jag har ett funktionshinder eller inte.

Personligen tror jag inte att en skärpt diskrimineringslag räcker. Jag tror att en skärpning av pbl. måste till, vid sidan av en skärpt diskrimineringslag Ge oss med funktionsnedssättningar möjlighet att överklaga enligt pbl. och att kommunernas ansvar för den fysisika miljön skärps.

Det som eventuellt skulle kunna komma in i en diskrimineringslagstiftning är om man bedriver verksamhet som vänder sig till allmänheten men inte har verksamheten i fysiskt tillgängliga lokaler.

Svartfötter och grisbilar

2010-07-01T15:13:00.005+02:00

Var på pubben igår med ett gäng dhr:are. Det var kul vi tjatade om allt från semesterplaner till funkispolitik. När vi sedan skulle sticka hem så tyckte R att jag var en "svartfot" som inte åkte spårvagn hem med min rullstol. När jag sedan satt i grisbilen på väg hem kom han slokörad tillbaka för att det hade kört förbi två spårvagnar utan ramp Det är inte lätt det här med vardagskamp

Svartfot=strejkbrytare
grisbil=färdtjänstbuss

Assistenter borde inte vara vänner på tjänstetid

2010-06-28T23:37:00.010+02:00

För mig har den personliga assistansen alltid varit lika mycket en idé som en verkssamhet eller om man så vill ett verktyg. Ideén om det självständiga livet och möjligheten att leva ett så normalt liv som möjligt. För även om jag ser fantastiska förättringar i människors liv så ser jag också hur assistansen för vissa har blivit en begränsande faktor Därför blir jag ledsen när jag se folk med assistans som använder sina assistenter som ett slags ställföreträdande vänner i stället för att genom assistansen bryta sin ensamhet och sitt utanförskap. Vi måste bli bättre på att lära varandra att använda vår assistans så på ett sätt som gör oss till starka och självständiga människor.
Jag är helt säker på att vi tillsamans kan lära oss att använda assistansen mer kreativt för att goda levnadsvilkor och delaktighet inte bara skall finnas på pappret.

Tillgängliga spårvagnar - Ja kanske var tredje vagn

2010-06-23T13:21:00.002+02:00

Nu har jag använt de nya eldrivna ramperna i spårvagnarna. Jag fick vänta på tre vagnar som både hade plats och en fungerande ramp. Frågan är om det egentligen kan kallas tillgänglighet

Rullstolsramper och homosexuallitet

2010-06-21T10:23:00.005+02:00

Jag är så glad min församling har sagt ja till att viga par av samma kön. Läste också en bra text om kristnas förhållande till kärlek och sexuallitet som just fångar mitt sätt att tänka kring de här frågorna.

Livet som rullefunkis har blivit mycket enklare nu i Göteborg. Västtrafik har satt på rullstolsramperna i spårvagnarna. fantastiskt för de har funnits ett antal år utan att användas.
Nu ska jag Dahlheimershus för att skriva om spårvagnar. Ska bli skönt att göra lite handfast politiskt funkisarbete

Jag svek i år.

2010-05-31T09:30:00.000+02:00

I lördags var det dags för en av årets största begivenheter tillgänglighetsmarschen och jag svek. Jag valde kärleken till min kvinna i stället för solidariteten och gemenskapen med mina kamrater under tillgänglighetsmarschen. Detta känns som ett svek men samtidigt så såg jag ångesten i min frus ögon och då blev valet på ett vis lätt. På ett annat vis svårt för jag måste fråga mig i hur hög grad skall jag låta mig styras av att min fru mår psykiskt dåligt. Vad är den mest kärleksfulla handlingen egentligen. Ge mig ut och demonstrera och på så sätt fylla på batterierna för att sedan orka med bättre att vara lugn och trygg inför henne – denna ständiga kamp mellan känslor och förnuft kärleken i den lilla världen och kärleken i den stora världen

En tom plånbok

2010-05-11T21:22:00.004+02:00

Jag fick i dag höra om en gammal dam som gick in i ett stort varuhus varje dag och plockade en varukorg full sedan gick hon till ett hörn och bad "kära jesus fyll min plånbok med pengar" sedan tog hon upp plånboken ur fickan och då var den tom. Hon lämnade då besviken affären för att enräget komma tillbaka igen. Är inte detta ett ganska mänskligt beteende. Inom funkisrörelsen har vi sedan länge kämpat för t..e.x. tillgänglig kollektivtrafik ändå har vi så långt kvar Ibland känns det ungefär som Jesustantens böner vi försöker och försöker, oftast liknar våra resultat den tomma plånboken men ändå fortsätter vi som om vi var den j_kla droppen som urholkar stenen. Efter mer än 30 år i funkisrörelsen börjar jag kanske se konturerna på av droppen på stenen men i bland skulle man vilja använda dynamit-

Vad gör de teckenspråkiga i funkisrörelsen?

2010-04-20T19:27:00.010+02:00

Jag hälsade på några kamrater på DHRG:s kansli i dag. Vi kom in på en diskussion om varför dövrörelsen går emot stora delar av funkisrörelsen genom att genomgående kräva särlösningar dövklasser dövuniversitet äldreboende för döva etc. Jag drev stenhårt frågan om dövrörelsen egentligen är en del av funkisrörelsen utan helt enkelt skall betraktas som en språklig och kulturell minoritet på som till ex Resandefolket eller Romerna. Finns det andra som tycker som jag att det är fel att fokusera på dövheten hörselskadan i stället för språket och kulturen.

Konsekvensen av detta är naturligtvis att dövrörelsen lika lite som invandrarorganisationerna eller S skall ingå i funkisrörelsen Har jag rätt eller fel?

När stöttan rämnar

2010-04-19T17:05:00.003+02:00

Ursäkta min bortavaro. Jag har varit både psykiskt och fysiskt dålig under en lång period och helt enkelt inte orkat skriva något på bloggen men kommer förhoppningsvis att börja skriva igen tack för varma ord om texten kring långa förhållanden. Just nu är det stökigare än vanligt för både Tori och jag är sköra just nu och det är ju inte praktiskt när ingen av oss är bra stark nog att stötta den andra men det har ju löst sig förr och kommer säkert att lösa sig igen

Det är synd att vi inte får ha vår ålderdom tillsammans som vi har planerat…

2010-02-09T16:56:00.002+01:00

I dag blev jag utskriven från hospitalet Sahlgrenska sjukhuset. Kvar där på sjukhuset ligger min älskling något förvirrad efter en galloperation och säger till mig att det är synd att vi inte får åldras tillsammans som vi planerade. Då var det något som brast inom mig och tårarna började spruta. För det är min mardröm att min älskling av någon anledning inte skall finnas kvar vid min sida. Just nu gråter jag så det sprutar och fingrarna går av sig själva. Jag har ibland tvekat över om vi egentligen är bra för varandra men i dag stod det klart för mig att det spelar ingen roll för mig utan henne skulle jag känna mig som ett spöke.

Det här med långa förhållanden är speciellt. Jag och min hustru har varit gifta i 17 år och jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en dans på rosor. När hon har varit sjuk så att hon inte var kontaktbar under nästan ett år eller när jag var så förblindad av någon slags ”karriär” inom funkisrörelsen att jag blev helt döv för hennes behov så har vi nog tvekat, men med åren växer man också ihop, just nu som två ganska sköra buskar som behöver varandras stöd för att klara av stormarna i livets brittsommar för att försöka uttrycka sig lite poetiskt.

Många har frågat oss om inte detta med att vi bägge två har en CP-skada har komplicerat livet för oss och ja det är väl så, men samtidigt har vi trots våra olikheter

En annan sida av det myntet är att vi behöver personlig assistans bägge två för att klara oss. Det är ett större problem eftersom vi har olika förhållningssätt till våra assistenter. Jag är i grunden ett socialt djur som gillar människor utan att för den skull ha lätt att släppa dem nära. Min kära är mer introvert och tar hon till sig människor gör hon det verkligen. Så fungerar hon och jag gentemot våra medmänniskor så ock mot våra assistenter.

Min älskling kan tycka att jag är för social med assistenterna och jag kan tycka att hon släpper dem för nära. Ibland blommar de här olikheterna ut i gräl men oftare i ett ordlöst motstånd.

Det här är en text som flutit ganska snabbt att få ur mig men jag hoppas att den inte är för privat även om den är personlig.

så har vi en djupförståelse för varandras hjärnskador som nog har gjort oss mer uthålliga i livet än annars.

Att förlora vuxenpoäng

2010-02-08T22:58:00.002+01:00

De sista dagarna har jag funderat dagarna har jag funderat mycket på vilka rättigheter man har om ens funktionshinder samt psykisk stress samt depression gjort att man fattat dåliga beslut.

Beslut som gjort att hela livet håller på och smula sönder sig framför ens ögon och man känner sig helt maktlös. Jag säger då det att hjärnskada med fel i de exekutiva funktionerna. stress, depression och arbetslöshet inte är någon snygg kombination. Ibland känns boktiteln ”Jag vill inte dö jag vill bara inte leva” som en väldigt bra rubrik för mitt sinnestillstånd just nu.

Privatekonomin är åt helvete. Jag klarar inte av att fylla i några blanketter Följaktligen så har jag inte klarat att få igång A-kassan. Frugan ligger nyopererad och mår så dåligt. Allt bara rasar. Jag förlorar vuxenpoäng i väldig fart och jag vet inte vad jag skall göra. Det känns inte bra när man snart fyller 50

Assistansuppropet har nått en bit nu är resten kvar

2010-02-02T17:30:00.004+01:00

All heder Till assistansuppropets initiativtagare som fick socialstyrelsen att dra tillbaka sitt förslag på frågemall vid prövning om personlig assistans. Tydligen tycker Bengt Lindkvists före detta stadssekreterare att frågorna inte får vara intigritetskränkande en annan fråga är också om man ska behöva redovisa på minuten hur länge man sitter på dass.

En annan fråga som kan bli het i assistanssfären är frågan om kollektivt boende. Jag förstår fuller väl varför IfA reagerar hårt. Personlig assistans skall ju inte vara kollektiv. Det är ju själva det fina i kråksången med personlig assistans. Samtidigt vet vi ju att fler och fler har svårt att få ekonomin att räcka till. Att då slå sig i hop om en bostad är ju helt ok när man är ung och det finns mycket annat man vill lägga pengarna på. Egentligen är det hela en fråga om makt. Vem har makt över kvadratmetrarna. Säg att någon tröttnar på att vara kollektiv och flyttar till egen lägenhet. Säg då att någon av de andra i kollektivet har börjat pussa på en annan ung människa som inte är LSS berättigad eller assistansberättigad, men som gillas av de övriga i boendet. Kommer då assistansföretaget, komunen eller styrelsen att kunna ha andra synpunkter och genom sin makt kunna trunfa in någon som har med sig LaSS timmar till boendet.

Vad tycker ni kan man kanske till och med ha kollektiv personlig assistans eller är det nya gruppboenden vi skapar

Dit hjulen går dit vill inte jag

2010-01-30T21:19:00.000+01:00

sa en gammal man apåbro den bristfälliga snöröjningen på trottoarer och gångbanor i Sthm.
Jag tyckte det var en välfunnen replik för det är nog så vi som behöver hjul för att ta oss fram i detta vinterväder oavsett om det är via barnvagn, rullstol eller rullator. En sanning är att små kommuner ofta är sköter sina gångstråk bättre än större städer. Egentligen borde gatukontoren få böta en femtusing minst för varje vårddygn som dålig väghållning medför

Vård utan ansikte

2010-01-29T16:39:00.006+01:00

bilden föreställer ett antal patienter läkare och sköterskor som apar sig framför kameran.

Jag ligger inne på Sahlgrenska sjukhuset nu och känner mig som en gengångare när jag stryker omkring i kulvertarna här(: I entrékoridoren hänger ett antal fotografier i samband med ombyggnaden av centralkomplexet De nytagna bilderna är ganska sterila bilder på medicinskteknisk apparatur med några vilsna kirurger/tekniker i mask. Alltså vårdpersonalens identitet är borttagen. Man har också bilder som jag föreställer mig är från 60-talets början fina bilder på läkare sköterskor tillsamans med patienter. Ansikten var viktiga, i dag är ansikten oviktiga. I går primerades den personliga kompetensen i dag den medicinska apparaturen. All forskning säger att god omvårdnad är A och O för ett snabbt tillfrisknande. Varför det då inte viktigt att i bild försöka illustrera omvårdnadsarbete som görs av alla från läkare till undersköterskor Jag tror inte vi vill ha en sjukvård med bara hjärna vi vill nog ha ansikten till hjärnorna också

Det är tur att man är som man är

2010-01-24T19:48:00.003+01:00

... När man inte är som man ska.
Har haft helg med min fru och är nu tillbaka på SU för ytterligare en vecka. Det är tröttsamt,att behöva vara här. men någon gång ska det väl vända. Livet kan verkligen visa sig från sin svåra sida Just nu är "döden, döden" lättare att tänka sig än annars. Men kärleken till min fru Tori håller mig kvar. Men det är sjukt att lägga ansvaret för om jag vill leva eller dö på henne. Jag måste hitta tillbaka till min egen livsenergi och inte snylta på hennes för att hänga kvar. Gud min Gud hjälp mig.

CP-mamman har flyttat välkommen Smulgubbe

2010-01-20T21:22:00.004+01:00

En av mina favoriter i bloggdjungeln är CP-mamman har bytt blogg och bloggnamn. Hon skriver med stor känslighet om detta med att vara mamma till Tekla. Sent ska jag glömma inläggen kring jul när lilla fröken var sjuk så att hon inte orkade vara spastisk. Utan någon hysteri beskrev mamma hur detta kändes och för mig kändes det som ett privelegium att få vara med. Själv har jag det lite hårt just nu men sådana som Smulgubbe ger mig hopp.

Selma Lagerlöf en funkis

2010-01-19T20:35:00.014+01:00

Jag har en ny favorit i bloggträsket Elin Grelsson Frilandsjournalist från Göteborg med kultur som område Hon skrev på sin blogg om alla genialiska kvinnliga författare som tvingar henne att då och då kvotera in manliga författare i sin läsning. En av böckerna hon kvoterat in är Röda rummet av Strindberg och här gör hon en jämförelse med en av mina husgudar Selma Lagerlöf. Och visst Strindbergs Röda rummet står sig slätt mot den fantastiska realismen i Gösta Berlings saga. Båda författarna försöker beskriva ett upplevt utanförskap också här blir Selma mer trovärdig än August då Selmas personliga fond hade mer att ta ur. Hennes klasstillhörighet, hennes sexuella läggning och hennes funktionshinder var alla utmärkta färger att hämta ur sig själv för att beskriva utanförskapet. Selma visar också på ett tydligt sätt att fysisk och psykisk styrka inte behöver hänga ihop. Någon gång när jag känner mig glad och stark skall jag försöka skriva om Selma ur ett funkisperspektiv. Jag tror att det kan vara både fruktbart och spännande. Jag tror att Selmas fysiska funktionsnedsättning är mer spännande att gräva i än August psykiska tillkortakommanden.

Böter i Sundsvall för dålig tillgänglighet

2010-01-16T17:37:00.007+01:00

Enligt DHR bloggen har Sundsvall hotat sina fastighetsägare med viten om de inte gör entreer tillgängliga för människor med funktionsnedsättningar. Detta är ju glädjande för funkisar i Sunsvall men faktiskt en seger för hela funkisrörelsen då vi plötsligt kan ha en kommun att skjuta framför oss i vår kamp. Ja jäklar i lådan som jag tror Åsa Nisse sa Tack Sundsvall. En Vidiokonferens nu och lite fakta skulle vara bra nu när vi tillsammans med NHR skall driva att andra kommuner tar motsvarande beslut.

Tillvarons utlänningar men varför

2010-01-09T12:16:00.007+01:00

En god DHR kamrat, Erland Dahn, skrev i DHR Göteborgs avdelningens jubeleumsskrift för vårt 80 års jubelemum 2003. Han använde där uttrycket tillvarons utlänning. Jag tror att det var Knut Hansun som myntade det för att beskriva utanförskapet för invalider halta och lytta invalider.

Hur välfunnet är uttrycket. Ja jag vet inte riktigt På ett sätt tycker jag det är välfunnet När man saknar språket saknar du också ingångar i samhället. Om man saknar språket saknar man också de sociala koderna som är så viktiga för att "höra till". Altså kan språklösheten verka åt två håll man släpps inte in för att man inte talar språket och man släpps inte in för att man inte kan de sociala spelreglerna. Men samtidigt finns det vesäntliga skillnader. Ett språk och sociala signaler kan man lära sig så bra att man kan bli nationalpoet som Conelis W. En funktionsnedsättning är inte lika lätt att lära sig bli av med. Det är därför integreringspolitiken har gått åt skogen både i skolan och på arbetsmarknaden Det är inte så "enkelt" som för utlänningar. Och då vet vi väl hur inskränkt och svårt det kan vara för människor som kommer hit som invandrare eller flyktingar.

Men som sagt vi kan aldrig lära oss språket tillräckligt bra för att släppas in i samhället det är lätt att se på betyg, utbildning och arbete. Visst kan vi som David Lega och Jesper Odelberg släppas in just på ett slags främlingspass genom att spela på en falsk exotism. Det går både att leva på och göra en politisk kariär på men ger lätt bakslag.

Att slå mynt av sin exotism är inget som håller i längden eftersom det är falsk marknadsföring eftersom vi inte tillhör en minoritet i samhället.

Genom att se oss som till tillvarons utlänningar gör man oss till något exotiskt som inte hör hör till gruppen/samhället.

Vår fight måste altså vara att få svenskarna att förstå att det inte är något exotiskt med att leva med en funktionsnedsättning men att livet för oss alla ser lite olika ut och att just den olikheten gör att vi faktiskt inte är exotiska, men unika.

Kylan dämpar allt.

2010-01-06T13:08:00.003+01:00

Jagat runt lite på nätet för att eventuellt hitta något att skriva om, men jag hittade inget särskillt Kylan verkar vara dagens snackis. Tänkte på mitt förra inlägg om snö. Jag tror faktiskt kylan är värre.

Året har börjat med mycket frågor kring mänskliga rättigheter DHR har agerat och slutade året med att anmäla både SJ och Posten till DO. Flera har tydligen också gjort anmälningar till DO enligt LSS-bloggen. Vi väntar på regeringens förslag hur man skall hantera tillgänglighetsfrågorna efter 2010. Förslaget är i faggorna .

Assistansreformen darrar också i fogarna och vi väntar alla ängsligt och undrar över hur riksdagen genom ett klubblsag kommer att förändra våra liv. Riksdagen vill spara pengar Vi med assistans vill leva våra liv. Risken är stor är att vår frihet väger ganska lätt.

Hoppas att ni alla får en trevlig 13-dag för vi får alla mycket att arbeta med efter helgerna
Jag och min kärlek skall äta middag med en god vän. Sara

Min känsla för kyla

2010-01-03T21:48:00.011+01:00

Maria Johansson skriver på DHR-bloggen om sin känsla för snö. Hon beskriver hur glädjen över den första snön förbyts till frustration över hur mycket snön begränsar rörligheten om man har ett rörelsehinder. Frustrationen går sedan över i irritation över hur dålig snöröjningen är när det gäller gångstråk och övergångsställen.

Jag brukar säga att konsekvenserna av att snö ökar mitt funktionshinder med ca 7o%. Jag bor ju i Göteborg och där är snöröjningen i gång och cyckelstråk helt under all kritik så man blir sur och less varje gång man går ut. Dels för snön som inte röjs undan dels för kylan som är extra blöt här i Göteborg.

Då längtar jag hem till Filipstad. Där är inte kylan så fuktig och framför allt så kan man sin snöröjning i den kommunen. Där ser man tydligt hur relativt ett funktionshinder kan vara. För att ta mig till tåget i Göteborg så måste jag ta färdtjänst till centralen medan jag i Göteborg kan rulla mellan min mamma och vandrarhemmet där jag bor när jag är där.

GOTT NYTT ÅR

2010-01-01T13:30:00.005+01:00

Ligger här i sängen och lyssnar på nyårskonserten från Wien. Härlig musik att börja det nya året. Ska sedan och hälsa på hustrun som tillbringade vår bröllopsdag på sjukhus I år har vi varit gifta i 17 år. Det är den första nyår vi har varit från varandra på minst 20 år och vi hoppas på att det inte skall bli en vana. Vad kan man nu vänta sig av 2010 talet Vad tror ni kommer att vara utmärkande för nästa decenium Jag vet inte men spännande blir det Gott nytt år och tack för att ni läser nub blogg.

Åsiktsindustrin minimerad till ett gladiatorspel

2009-12-29T13:35:00.000+01:00

Jag kallar mig själv lobbyist. Det är inget skämmigt med att vara lobbyist i sig, men naturligtvis kan man lobba på olika sätt och åt olika intressegrupper. Problemet är altså inte att man lobbar utan mer hur man lobbar och åt vem.
Sak samma med journalister. Det kan verkligen vara ett hedervärt yrke men det kan också vara ett smutsigt jobb, där man missbrukar den maktställning man har. Jag såg Larry King på CNN. Diskussionsämnet för dagen var Obamas första år vid makten. I panelen satt ett gäng lobbyister och det var utan tvekan så att alla var mer intresserade av att ge snabba och roliga repliker än att gå djupare in på orsakssamanhang.

Larry King och gänget kring honom hade utan tvekan valt paneldeltagarna för deras förmåga att ge rappa och roliga kommentarer. Det smakar dock lite illa när man kollalr vilka sakfrågor som diskuterades Irak, sjukförsäkring och den finansiella industrin och annat som diskuterades eller minimerades i jakten på slagfärdighet i repliken. Vad gör man då minimerar det ofentliga samtalet till ett mordernt gladiatorspel där sakfrågorna kommer på jumboplats. Allt i jakten på tittarsiffror och på att synas och sticka ut i media.

Jag känner mig besatt...av spasmer

2009-12-28T15:46:00.002+01:00

Jag var och hälsade på Annika P och Krister F i dag. Det var trevligt. Sedan när vi kom hem så fick jag kramp på kramp. Det är så svårt att beskriva men är ändå en del av mitt liv. Jag är inte en person som lever med ständigt spastiska muskler, utan spasmerna kommer i omgångar ett slags skov som gör att hela kroppen blir stel som en pinne. All energi försvinner från kroppen och jag måste verkligen ta mig i kragen mentalt.
Hur känns då en spasm/kramp. Ja ungefär som att få svagström/växelström genom kroppen och det knyter ihop musklerna. Jag tänker på alla dem som lever med likartade kroppar som min men inte kan förklara hur det känns.
Det känns inte gott att inte ha kontroll på kroppen Jag har stor förståelse för dem som i historisk tid trodde att CP-skadade var besatta. För när det är som värst då känner jag mig besatt

Posten och SJ anmälda till do för brott mot FN-konventionen för funktionsnedsattas rätigheter

2009-12-28T15:23:00.004+01:00

Äntligen har det skett. Två statliga företag är anmälda för brott mot konventionen om funktionsnedsattas rättigheter.
Det är DHR förbundet för delaktighet handlingskraft och rörelsefrihet som har lämnat in anmälan till DO som har riksdagens uppdrag att följa Sveriges efterlevnad av konventionen. Jag hoppas att DHR tar sin anmälan på allvar och att man är beredd att gå vidare om DO:s svar inte är tillräckligt. Vi måste visa tänderna så att det syns.

Blod i urinvägen och mensblod är samma sak enligt hemsjukvården

2009-12-27T10:16:00.002+01:00

Det retar mig alltid när jag märker att jag som man tas på större allvar av sjukvården än vad hustrun gör som kvinna. Varför är det på det sättet Kvinnan i mitt liv och jag är av ungefär samma kaliber och vi blir med ålderns rätt mer och mer beroende av sjukvården ¨Jag blir utan tvekan bättre bemött än vad hon blir. Jag kan tycka att det är förunderligt för vården är ju kvinnodimonerad schen, Nu är kvinnan i mitt liv på väg in med blod i urinen. Hemsjukvården skyller på hennes mens men hon brukar aldrig få mänsblod i urinen under all den tid som hon haft kateter så inte nog med att de inte ger förklkaringar som inte har någon grund i beprövad erfarenhet. Skulle jag få så mycket blod i mitt kiss som min älskling har hade nog blivit en väldig fart När det en gång hände mig så kördes jag in med ilfart till Sahlgrenska allt detta känns väldigt förvirrande Ser sjukdom olika ut mellan könen eller vad handlar det om egentligen om

Är du CP din jävel

2009-12-26T16:39:00.008+01:00

Några gånger har jag fått denna fråga och jag får säga att jag har kännt mig mer provoserad av att kallas jävel än av att kallas CP. Jag menar att jag är CP är något jag inte har något större problem att förlika mig med men att bli kallad jävel har jag betydligt svårare att förlika sig med.

Jag menar att jag är CP det är inte så mycket att diskutera. Det finns så väl dokumenterat så det vore galet att förneka. Att jag är en jävel det kan man ju fortfarande diskutera. Jag blir inte förvånad om någon bestämt skulle hävda att jag är en jävel. Antagligen många fler än som skulle hävda att jag är en ängel. Själv tror jag att jag är närmare en jävel än en ängel men det är inte jag som skall dömma i detta. Någon skulle ju kunna tycka att jag är jäv(l )ig. Men själv har jag alltid sett mig som en människa som de flesta av oss någonstans i gränslandet mellan himmel och helvete

kalkon med fyllning

2009-12-25T14:30:00.000+01:00

Julen hemma hos oss är lite speciell. Varken jag eller frugan är några julfantaster. Julafton ägnar vi åt att ligga hemma och fisa titta på TV och äta choklad medan juldagen är mer julig med stor kalkon nåväl kanske inte så stor bara 4 kilo men ändå. På den middagen brukar det kommite assistenter som inte har anhöriga i Sverige och i år kommer Robert och Kristina med familj Det ser vi fram emot. Den här kvällen hoppas vi på

Jul 2010

2009-12-24T13:59:00.003+01:00

Först flytta
Sedan sjukdom
Sedan packa upp
Sedan sjukdom
Sedan trädgårdsfester i egen trädgård
Sedan sjukhus,
Sedan roligt med Gudbarn
Sedan sjukhus
Sedan sjukskriven
Sedan arbetslös

God Jul och Gott nytt önskar jag er alla av mig kända och okända vänner

En liten språkfråga

2009-12-23T13:35:00.001+01:00

Av olika skäl lever jag delvis i en engelsktalande miljö. Så jag tänker delvis på engelska även om jag inte skriver på engelska men det finns ett ord där jag inte kan hitta ett bra svenskt ord för att täcka in begreppet och det är ordet comunity. Ska det översättas med gemenskap eller samhälle eller grupp. Jag vet att döva använder samhällstermen som i dövsamhället och ibland termen dövvärlden inom den övriga funkisrörelsen används ofta begreppet grupp men bägge begreppen håller inte när man granskar det Men smaka på ett sammansatt ord som funkisvärlden eller cp-samhället det känns inte bra.slätt Finns det någon som har några idéer.

Varför gillar Västtrafik inte rullstolar

2009-12-22T10:35:00.001+01:00

Västtrafik gör mig ofta galen. Som en service till sina resenärer har man något som kallas nästa tur vilket visar det aktuella trafikläget. Där ser man om det finns rullstolsplats ombord eller om det bara är låggolv. Den ena symbolen är den berömda rullstolen den andra symbolen är ett "L" En väldigt fin service om den bara fungerar. Ofta så har bussarna rullstolssymbol utan att ha ramp in i fordonet eller rullstolsplats. Jag vet inte varför Västtrafik går ut med falsk marknadsföring på det här sättet. I bland tror jag att bussföretagen som kör för Västtrafik skiter i att en buss ska vara tillgänglig men rapporterar in den som tillgänglig till Västtrafik. Att sådant händer är inte konstigt men frågan är varför inte Västtrafik har så dålig kvalitetskontroll av fordonen som finns i trafik

Att säga nej till hbt-par är som att säga nej till funkisar

2009-12-21T11:28:00.006+01:00

Många tycker att jag är en idéspruta. Det är sant till viss del. Jag är bra på att suga i mig kunskap och idéer och fundera över vad det har för bärighet inom områden där jag rör mig. Därför faller sig en djup solidaritet med hbt-samhället. Det förtryck man har utsatts för och det förtryck man utsätts för verkar ha samma underliggande strukturer som förtryck pga funktionsnedsättning. Därför känner jag mig personligen kränkt när Missionskyrkan vägrar ge sina pastorer rätt att viga homosesexuella par. Åtminsone fram Det var inte länge sedan man vägrade att viga personer med olika funktionsnedsättningar. Jag ser ingen skillnad för det är samma människosyn som ligger bakom och även om det inte är kyrkans mening så är det en exludering som gör lika ont i hjärtat för mig för det är samma slags avvisande som vi utsätts för som funkisar varje dag. Om inte missionskyrkan kommer till skott på konferensen så tror jag att jag måste börja leta efter ett nytt samfund

Säkerhet och diskriminering

2009-12-16T12:56:00.001+01:00

Med anledning av den diskriminering man från Västtrafik gjorde sig skyldig till när man kastade av femåriga Mio från spårvagnen så har man börjat diskutera och försvara diskrimineringen med att det inte är säkert för personer med funktionsnedsättnigar att åka med de gamla vagnarna Det argumentet höll inte för nu har man varit tvungen att förbjuda även barnvagnar i de gamla vagnarna också. Jag tror att Västtrafik blev lite tagna på sängen för så fort man börjar diskutera med säkerhet som skäl har ju de flesta backat. Men inte den här gången. Mios pappa Jon stod på sig och påpekade att rullstolen i sig var säkrare än de flesta barnvagnar, sedan var Västtrafik tvugna att förbjuda barnvagnar på de gamla spårvagnarna också.

Nu är det inte första gången som man använder säkerhetsaspekter som argument när man vill exkludera oss med funktionsnedsättningar. Det är historiskt sätt ett ganska vanligt argument. Det var t.e.x. ett av huvudargumenten när man ville låsa in oss funkisar på institutioner nämligen att vi skulle skydda oss från det omgivande samhället. Nej sådant beskydd betackar vi oss för

Inkludera in mig

2009-12-15T10:01:00.001+01:00

I bland talar man om integrering och i bland pratar man om inkludering För mig tog det ett tag att förstå skillnaden. Integrerar man så är det individen man integrerar. Inkluderar man i skolan erkänner man från början att det finns en variation av behov bland eleverna. Då spelar det ingen roll om eleven behöver mer avancerade studier i matte en annan elev behöver en studiesituation där man tar hänsyn till att rörligheten ser olika ut för olika elever. Detta ses inte som problem utan som situationer som skall lösas.

För mig som gått integrerad är det en väldig skillnad att anpassa mig till skolan eller att skolan också fungerar utifrån mina behov. Vem vill bli integrerad utan att hli inkluderad jag bara frågar

Klimatsmart personlig assistans

2009-12-14T09:17:00.001+01:00

Vi är husägare. och både hustrun och jag har personlig assistans Hur lever man klimatsmart när man måste hålla sig till dessa livets realiteter. Ja jag fick faktiskt en tankeställare. Hur får man en personalstyrka att leva klimatsmart åtminstone på jobbet. Hur ser huset ut och hur mycket sskulle det kosta att göra huset K-smart. Varför får man ut elrullstolar som hjälpmedel men inte ut cycklar men elrullstolar från landstinget Behöver man bygglov för en vindsnurra på tomten. Ja frågorna radar upp sig. Hoppas att jag får kraft att finna svaren.

Deppdag

2009-12-13T09:00:00.004+01:00

I går var en riktig deppardag. Jag orkade helt enkelt inte gå upp ur sängen. Hustrun hade inte heller någon bra dag. Hon hade ont i magen så hon sov ända in på eftermiddagen. Sedan vaknade hon ilsk som en esping över att jag inte hade varit och handlat. Men jag orkade inte bry mig. I stället låg jag och fånstirrade på dumburken. Oerhört inproduktivt för en man som borde samlat klart på vuxenpoäng. Kvällen blev något bättre Ett bra program om att leva klimatsmart och engelsk crime. Framåt två så slocknade jag. Kärleken är konstig, I går kväll när Hon och jag tittade på TV:n så fick jag syn på hennes kind ni vet kurvan där kinden går över till haka. Hon är så söt min älskade esping

Skrota spårvagnar som är både farliga och oanvändbara

2009-12-10T20:58:00.006+01:00

En god vän till mig Kristina Kindberg, som är tjänsteman på Unga rörelsehindrade i Göteborg har fortsatt att ställa Västtrafik till svar för den exempellösa behandling som 5-åriga Mio utsatts för när han vägrades åka i sin rullstol i en gammal spårvagn. Hon har uttalat sig i Metro och menar att det Västtrafik nu sysslar med är överfyrmynderi. Nu säger Västtrafik att inte heller barnvagnar skall få tas ombord på de gamla spårvagnarna. Till CP-clever and pretty säger hon
- Ska gamla personer inte få åka med för de är för långsamma för att hinna av, Vilka skulle
då kunna åka med Män mellan 20 och 4o

Det sista som hänt i denna Västtragik är att man nu gått ut med att även barnvagnar inte skall kunna åka med de gamla spårvagnarna. Jag frågar mig då varför ha kvar vagnar där varken små barn eller personer med funktionsnedsättningar kan använda om de nu är så farliga. Är det bra politik att utestänga så många Göteborgare från en tjänst när spårvägen är kommunalt ägd och delvis suventioneras med skattemedel.

Skrota de gammla vagnarna de är inte användbara för Göteborgarna.

Västtrafik bryter både mot barnkonventionen och konventionen om fh rätti

2009-12-10T10:27:00.005+01:00

Femårige Mio blev avkastad från spårvagnen för att han satt i rullstol. Hade han suttit i barnvagn hade det gått bra. Han har via sin målsman sänt in en anmälan till DO.

Själv blev jag jäkligt förvånad när jag hörde att man sparkat av ett barn. Naturligtvis vore det rimliga är att räkna rullstolen som barnvagn. Den verkar säkrare än de flesta barnvagnar jag sett. Självklart är det så att föraren handlade riktigt i den meningen att han följde regelboken. Om föraren använde regelboken i stället för att titta på det med en gnutta sunt förnuft. En annan sak är reglelrna korekta eller bryter de mot barnkonventionen eller funkiskonventionen. Får man genom ett regelverk kränka barn på vilket sätt har man kollat in barnkonventionen innan man gav sådana regler. För här behandlas barn med rullstol och barn med barnvagn på helt olika sätt. Det är som jag ser det ett brott mot både barnkonventionen och konventionen om funktionshindrades rättigheter.

Mios pappa skriver en blogg Jonvisionen mer om detta kan du läsa där

Funkis och klimatsmart

2009-12-08T23:11:00.002+01:00

Maria Johansson filosoferade på DHR-bloggen om miljökonferensen i Köpenhamn och om svårigheten att leva klimatsmart i ett exluderande samhälle. För vad har man att välja på om man arbetar och behöver resa i jobbet långa streckor med i genomsnitt en plats om man sitter i sin rullstol på varje x2000 tåg. På det viset blir funkispolitik också miljö och klimatpolitik. Jag håller på att skriva en artikel om funkispolitik och queerteori så jag tänker mycket i termer av inkludering och exkludering så Marias tankar gick i sin enkelhet rätt in. Hur länge ska vi axeptera att leva på undantag.